1 april - Almen blommar

.
Det går så väldigt fort denna vår. Videt är i full blom, björkknoppar och kastanjeknoppar sväller av vällust och almen blommar.
Uppe på Omberg tar blåsippornas ultramarinsjälvlysande fägring alltmer över det gräsgula och svällande gröna ryamattor av vitsippor breder frodigt ut sig mellan bokarnas elefantfötter.

Lars och jag står vid Bankudden vid Tåkern under en liten alm vid betesgärdet. Små satta, runda blomsterhuvuden på ett fintrådigt grenverk glittrar i solskenet i de udda färgerna mauve och caput mortum med nästan svarta ståndarknappar som står ut som små kvastar

På strandängen framför oss, under men långt bortom den blommande almens sirliga grenar spetar en storspov försiktigt omkring, stilla och vaksam. Vi hör den flöjta trevande och få svar från strandbetet på andra sidan av talldungen.
Tofsviporna spelar överallt och lärkorna sjunger.
Vallörten breder ut mörkgröna rosetter tätt efter backen i diket och tomma skal av vinbergssnäckor berättar om dem som aldrig hann undan höstens kyla.

Två havsörnar hänger över sjön, en handfull bruna kärrhökar seglar omkring och rördrommar och sothöns spelar i olika register.
Det är skön vårstämning, och på hemvägen möter vi en fjällvråk på väg mot norr och gäng av trastar i samma ärende. Dubbeltrastarna, alltid i par, säger Lars och undrar om de håller ihop även under sträcket, är avvikande ljusa och lätta att sortera ut i solskenet även på långt håll.

Kanske skulle jag nämna också tranorna. Deras rop dominerar landskapet.