Sikken en vår! Det är ju som sommar ju!
Tjugo grader varmt, strålande sommarsol, och i stort sett hela släkten har varit samlad hemma hos oss. På så sätt har påsken varit helt magnifik både vädermässigt och socialt och har gett oss alla, fantastiska upplevelser och minnen.
Och nu, om kvällen, är jag så där ... nästan soltrött, och orkar faktiskt inte riktigt skriva om allt. Jag menar, det har hänt så mycket och så fort att det blir övermäktigt och stressande på något vis med dessa svalor, sångare, fisktärnor, flugsnappare och liknande tropikflyttare som redan har börjat anlända fast vi bara läser april i almanackan.
Jag nöjer mig med att berätta att vi under en Ombergspromenad idag vid Stocklycke såg videfuks återigen.
Från att ha varit mig totalt obekant tidigare har arten verkligen överrumplat inte bara mig utan hela Fjärilssverige. Videfuksens status har nämligen gått från noll till hundra på blott en handfull år och jag själv har faktiskt sett fler videfuks än nässelfjärilar detta år.
Vad är det som har hänt?!
En sliten videfuks vid Stocklycke på Omberg idag.
Den videfuks som vi observerade idag, var sliten och trög. Den har snart gjort sitt och kommer att dö inom kort och nu är det bara att hoppas att kärleken under våren har varit framgångsrik så att den lyckas ge liv åt en ny generation. Det blir spännande att följa artens etablering i min hembygd fortsättningsvis.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar