onsdag 2 maj 2012

2 maj - Sommardag vid Stugan

.
Jag klipper gräset vid Stugan. Det är flera decimeter långt, tjockt och mörkgrönt. Det tar mig nästan tre timmar att komma igenom men som tur är startar min Klippo direkt vid första försöket trots utsatt vinterförvaring i boden.
Först ändå måste jag gräva igen de djupa spår som blivit på infartsstigen ner till huset. De kom till i vintras då grannen, min hyresvärd, började renoveringen av Kvarnstugan. Nu är det alltså slut med det täta umgänget med Tåkerns fältstation. De är inte längre på plats där i grannhuset och det sörjer jag verkligen; fikapauserna, ringmärkningen, utbytet av observationer och sällskapet.



















Björken blommar.


Björkarna är utslagna. Det gick med expressfart i nysommarluften.
Den, värmen, ska visst vara två dagar till så nu gäller det att sätta fart med oljemåleriet och jag är strax på väg dit ner igen.

Samtidigt med björkblommen kommer sångarna. Lövsångare väller in och sjunger överallt och jag hör även den första svarthättan sjunga och "svartviten" förstås.

















Svartvit flugsnappare.


Den sitter inne i skuggan av den stora almen vid dasset.
En hackspett trummar, hämplingarna far runt och två gulsparvhanar håller revir i min närhet.















Grågåskullar vid Tåkern.

På hemvägen kör jag över Väversunda och tittar på grågässen och deras ungar. Det är gott om dem nu vid sjöns stränder. Ännu är de mjukt gula och väldigt söta.
För den som är sugen på att se, ty det är det verkligen värt, rekommenderar jag ett besök vid Charlottenborgs dike som rinner under vägen vid Väversunda strandäng ut mot Tåkern. Där är grågåsfamiljerna väldigt nära och man kan sitta i bilen och studera och då stör man inte heller.
Samtidigt kan man njuta av alla vadarna som finns där borta vid kröken just nu. Där finns ett öppet vattenstråk över maden ut mot vassen. Det skapade genom vasslåttermaskinen i vintras och har blivit ett fint tillhåll för grönbenor, rödbenor, enkelbeckasiner, tofsvipor och annat smått och gott, t ex den sällsynta anden årta.


Vad jag då verkligen måste vädja er besökare om är att ta det försiktig där längs vägen. Ty just nu passerar mängder av snokar från övervintringen ner mot sjön. Tyvärr låg det minst fem döda snokar där senast och jag blir så ledseen varje gång.
Jag förstår helt enkelt inte hur man kan undvika att se dem.















En levande snok vädjar om hänsyn i trafiken vid Tåkern.


Den här fina snokhonan låg där på asfalten och lapade värme. Hon rörde sig inte ur fläcken förrän vi nästan petade på henne, men då försvann hon snabbt ner i diket. Det gäller att se sig för, köra sakta och väja för dem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar