fredag 4 maj 2012

4 maj - Annorlunda harjakt och besök av en naturfilmare

.
Tillbaka i Stugan vid fyratiden på eftermiddagen, efter en kulturlunch på Slottet som jag tänker återkomma till, överraskas jag av rätt vackert väder.
Det har regnat längs vägen hem, det skvallrar alla pölar om, men på min målaraltan lyser solen från en bjudsam öppning i molntäcket. 
Prognosen från veckan innan om snöblandat regn de här dagarna verkar lyckligtvis komma på skam och jag njuter ganska gott av 14 grader i skuggan.




Uppe från asken i betet vilken börjar bli tofsig i de kandelaberlikt uppresta kvistarna sitter en steglits, på samma plats som flera år tidigare, och sjunger så det krullar sig ett snäpp ytterligare i grenverket. Det är en fröjd att lyssna på den - en känsla av Medelhav.


Senare sitter jag vid kaffebordet utomhus tillsammans med naturfilmaren Johan som gör en kort visit för att berätta om det senaste. Jag får inte handhälsa.


- Jag har brutit armbågen, säger Johan, i Oslo, eftersom jag trodde att jag behärskade scateboarden lika bra som tidigare. Nu vet jag bättre.




Naturfilmaren Johan gör ett besök.


I tuggan mellan två mandelkubbar och lite lankigt kaffe ropar han till.


- Kolla räven!


Räven kommer springande i maklig fart rakt över vallen framför Stugan. Grågässen som går där varnar skränande men räven är inte alls intresserad. Den fortsätter bara vidare snett framför oss. 




En annorlunda harjakt!


Och nu blir det cirkus, ty strax bakom räven kommer en hare som plötsligt sätter en väldig fart framåt. Det är en "tjurrusning" som verkligen överrumplar både oss och räven. Denne får eld under baken och rusar iväg med haren i fyrsprång bakefter. Det går så fort undan att rörelsen och benen försvinner i ett fartflimmer. Men minnesbilden har jag kvar på näthinnan. Det är den bild du ser här ovan.


Knappt femtio meter pågår jakten sen sätter sig haren upprest på bakbenen som en boxare med helskärpta spetsöron. Där sitter den och spanar efter räven som fortsätter och fortsätter och fortsätter.
Slutligen ser vi den, ännu med god fart, försvinna långt bort mot Gottorps ladugård till.


Vilken harjakt!


Nu skulle kameran ha varit med, reflekterar Johan.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar