Även jag har spanat efter fjällpipare varje dag då jag åkt ner över Tåkernslätten till Stugan och sen hem igen.
Det har setts flockar och enstaka individer lite här och där i bygden den senaste veckan, närmast vid Bjälbo och då ringde vännen Peter och ville ha mig med.
Idag lämnar jag material till Naturum Tåkern och då passar jag förstås på att hålla ögonen nogsamt öppna efter denna mytiska fågel. Men utan gensvar.
Men så ringer Peter igen.
-Nu får du komma Gebbe, säger han, jag står med bilen vid Kylebergs allé och tittar på 16 fjällpipare som alldeles nyss landade.
Det är visserligen långt håll och bilden är oskarp. Men ändå, klicka på fotot så får du en liten aning om hur sköna fåglar fjällpiparna är.
Annorlunda är också att det är honorna som står för skönheten medan hanarna på grund av att de ensamma tar hand om bo, ägg och ungar är betydligt mindre färggranna.
Så blir det då äntligen av. Jag lyckades inte hitta dem själv, trots att jag var så nära geografiskt. Så tack Peter för din envishet.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar