Kallfronten från norr närmar sig snabbt. Molnskärmen har hunnit in över hela bygden konstaterar jag nu när jag kikar ut genom ateljéfönstret.
Nu är det slut med de härliga högsommartemperaturer som har rått den senaste veckan. Max var knappa 28 grader häromdagen. Då var det nästan väl svettigt. Det är svårt att vara riktigt nöjd och nu gäller det att anpassa sig efter tio plusgrader färre.
Vid vår helt igenvuxna lilla trädgårdsdamm har en ny klematis dykt upp vid sidan av kvarlevorna av den ursprungliga blå som överlevde det nya altanbygget för snart fem år sedan.
Jag tror att det är en spontan hybrid och jag har letat i litteraturen och finner att av vita varianter av alpklematis finns det många.
"Min" är vackert kallvit åt det rosa hållet med tunna violetta strimmor och den är möjligen något mera storvuxen än vår gamla blå.
Jag har bestämt mig för att kalla den Ulla, som är min hustrus namn, och jag kommer att vårda den ömt.
Inlägg
Vad fint, pappa!
SvaraRadera