- Kan du komma direkt, undrar Dennis. Det sitter tre uggleungar tillsammans i ett träd här nere vid Folkets park.
- Vi slänger i oss maten bara, så kommer vi både Ulla och jag, svarar jag.
Och tio minuter senare är vi på plats. Klockan är halv åtta om kvällen. Ljuset är ännu på och luften är barärmad då vi vandrar in i grönskan bland liljekonvaljer, humleblomster, gullvivor och lungört.
- Här inne någonstans är det, säger Dennis.
Uggleungarna sitter tillsammans i en ganska liten ek. De är alldeles stilla men vänder sina ansikten mot oss, försöker göra sig smala och smälta in i bakgrunden.
Men ett litet steg för nära, för att jag vill komma åt bättre med kameran, gör att alla tar till vingarna, knäpper med näbbarna och försvinner in bland lövträden. De flyger bra.
Ulla ger sig inte utan spårar upp en av dem igen.
Den sitter med ryggen vänd mot oss men ansiktet följer varje steg vi tar tills den får nog för gott och flyger bort.
Det är inte alla ungarna i den här kattugglekullen som har haft lyckan med sig.
På vägen tillbaka upptäcker vi ett kadaver; antagligen den minsta i kullen, som nu får bli mat åt ett antal asbaggar, kortvingar, dödgrävare och guldflugor.
Så går livet runt ytterligare ett varv även om det för somligt knappt hade hunnit börja.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar