31 maj - Renstadfällan på Omberg

.
- Känner du? säger Lars och lyfter näsan i den lätta brisen.
- Ja, jag känner, svarar jag och smakar av den syrligt klara doften från mogna äpplen.
- Här är den, fortsätter han och går fram till en manshög nyponbuske och sticker in huvudet mitt i taggigt bladverk.

Äppelros.


Den är finbladigare och något ljusare till färgen och grenarna är både smått och stort taggiga samtidigt. Men det är ändå doften av äpple som gör att man överhuvudtaget har en chans att upptäcka den bland alla andra rosor i törnesnåren på Renstadfällan på Omberg. 
Så lätt att missa om det inte vore för det där med äppledoften som vi luktar oss till, faktiskt på flera meters håll.


- Jag fann den för något år sedan och det är skönt med återseendet. Jo, jag är verkligt glad över att den inte har blivit bortröjd, säger Lars.


- Den borde kanske märkas ut för att minska risken, menar jag.

Äppelrosens stammar är taggiga i både stort och smått. Detta är en artdistinktion.


Det är där vi är denna ljuvliga torsdagsförmiddag , Lars och jag, på Renstadfällan i en föreberedande exkursion inför kommande söndagspromenad, en solig försommardag, då jag egentligen borde ha varit på Kungliga Vetenskapsakademien i Stockholm för en första genomgång av årets Nobeluppdrag, men klantigt nog glömt att skriva in ändrat datum i min almanacka.


- Javisst är du förlåten, svarar akademisekreterare Claire när jag ber om ursäkt för min lapsus. Som tur är har du ju varit med förr och vet vad som är på gång och vad som gäller. 


Det blir Renstadfällan och Omberg i stället denna härliga dag just när våren bryter mot sommar.


Vi har gått in från väster för omväxlings skull, från Vallgatan, där vi parkerat, och vandrar genom planterad ca 40 år gammal granskog, där sårläka, blåsippa, nässla och hässlebrodd står tät i solluckorna.
Ringduvor brakar iväg framför oss, kungsfågel och gärdsmyg sjunger medan myggen ännu gläder oss med sin frånvaro.
Nu har vi kommit ut i den fria vidden på Renstadfällan, den gamla betesmarken med blomsterängarna, snåren, fåglarna och utsikten över Dags mosse och Tåkern. Så otroligt vackert; och solen värmer bort skuggans kylan.

- Det kunde nog inte vara bättre, konstaterar Lars, medan vi sätter oss i den av hästmyror redan bearbetade gamla lärkstamsbänken för vår första fika. Nu hoppas vi på samma tur på söndag kl 11, fortsätter han.


Rosenfinken börjar sjunga, två stycken förresten, törnskatan varnar och göken ropar medan vi sitter bakåtlutade och njuter av härlighetens tillgångar.


Sen går vi runt bland blomster och blad. 
Islandshästarna som betar, lyfter sina mular och luktar in oss i sin medvetenhet men bryr sig sen inte ett skvatt. Allt är så rofyllt.

Fällan går i gult och vitt. Det är knölsmörblommor och kummin som dominerar. Men skådar man noga ner i blomstermattan finns där hur mycket som helst att upptäcka.
Jungfrulin, kämpar, fibblor, ärtor och rosväxter av mångehanda arter; ett eldorado för botaniker.


Det är det vi tänker visa på och berätta om kommande söndag. Det och historien om detta kulturlandskap.
Jag dokumenterar med kamerans hjälp några av de fjärilar vi ser. Sånt kan vara bra att ha med sig under själva guidningen. Förberedelse är A och O

Prydlig pärlemorfjäril.

Puktörneblåvinge.


Mer får du uppleva och veta om du kommer med på vandring nu på söndag den 3 juni. Samling sker vid Stocklycke på Omberg för vidare transport kl 11.00.
Vi ses!