- Det kan vara locklätet från en grå flugsnappare, eller så är det den mindre. Men jag tror på den grå, menar jag. Detta är för tunt och högt.
Så smyger vi vidare längs vägkanten ner mot Stocklycke hamn och spanar upp mot krontaket bland bokarna i ravinen. Den har hörts här tidigare idag. Nätverket "Svalan" har berättat.
Den mindre flugsnapparen har under några decennier varit årsviss på Omberg som sällsynt besökare och häckfågel och detta år utgör alltså inget undantag. Men det här är den första individen för i år.
Ulf, som inte hör någoting alls av fågelläten är beroende av Lars och min hjälp för att kunna spana i rätt riktning.
- Där är den, säger Lars.
Och sen sjunger den mindre flugsnapparen så härligt för oss alla; starkt och tydligt men inte för Ulf förstås.
"klipp-klipp,klipp-klypp, klypp-klöpp, klypp-klapp ti ti ty ty tä tä tö tö" Slutklämmen dalande och mollstämd.
-Hör du verkligen inte det där, frågar jag. Det hörs ju så fint och klart. Men Ulf skakar fortsatt på huvudet.
Den sitter tjugo meter bort på andra sidan av ravinens sluttning och högt uppe i den gulgrönt täta boklövsmassan och vi smyger försiktigt närmare, steg för steg, tills vi är nästan rakt under den.
Där står vi stilla och spanar i våra kikare efter den rastlösa lilla fågeln.
Den visar sig till slut ett par gånger, i grenbytet, sekundkort och ofullständigt, alltid täckt till hälften av blad, i skimret mellan ljus och skugga.
En mindre flugsnappare är det förvisso men den är artbestämd mest på lätet. Men det är också så man bäst upplever den. Endast lagom mycket är gott nog av en sådan sällsynthet.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar