Fjorton grader minus visar termometern vid köksfönstret.
Jag går ut i träskor och smular tre talgbollar till kolstrasten som hackar förtvivlat i stenfrusna äpplen under fågelbordet.
Från himlen som är disig faller snön som glittrande små stjärnor och jag vänder mig om och ser mot Vättern hur en stor molnbulle med solgul topp valkar upp sig över horisonten. Slöjor av högdimma latar sig ut över slätten. Det är därur de fjunlätta iskristallerna faller.
Öninge hamn med begynnande isläggning.
- Jag åker ner till Öninge, säger jag till Ulla. Jag vill se när Vättern ryker.
- Gör det, svarar hon, så har jag kaffe klart när du kommer hem.
Vinden börjar blåsa från öster igen. Det vindstilla läget drar långsamt västerut, mot Västergötland, och sveper efterhand bort kondensmolnen med sjöröken som släpande kjol.
Ett tak öppnar sig över sjön, en blå himmel tar över, och solen, som idag ändå inte rår på kylan.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar