- Kolla där, säger Janne.
Jag vänder huvudet uppåt och spanar mellan jättekarnas kronor och får syn på den mäktiga segelytan av en stor rovfågel.
- Det är en kungsörn, säger jag.
Fågeln kommer på skrå längs berget, glider allt närmare och börjar sedan ta höjd i termiken och uppvindarna alldeles över oss.
Jag följer den med kameran, men svär, kanske inte bara helt tyst, över att skärpeautomatiken hela tiden fokuserar om på ekgrenarna i förgrunden.
- Ja men kör manuellt då, säger Janne. Men jag svarar att jag inte hinner ställa om nu.
Ändå får jag korn på fågeln i gluggarna några gånger och ett tiotal bilder blir riktigt bra.
- Där är en till, pekar Janne, medan jag kämpar med kamerans fokus.
-Var, var?
Ytterligare en kungsörn, en hona uppenbarligen eftersom hon är påtagligt större, dyker upp på lägre höjd över skogsbrynet.
Hon seglar snabbt upp mot hanen och de möts, men på distans, i lufthavet, sedan vänder hon snabbt ner igen och försvinner bakom klippkantens tallar utan att jag får bra korn på henne i min kamera.
Hanen däremot, seglar upp till högre höjd, makligt och stillsamt och försvinner även han bortom skogskanten söderut längs berget.
Detta är två fåglar som ännu har "fönster" i vingarna och hemma i ateljén igen bedömer jag hanen till att vara minst tre år gammal åtminstone inte född förra året, alltså ännu en ung fågel.
(På nätverket Svalan har jag fått synpunkten att denna kungsörnshane med anledning av ruggningsschemat torde var 4 år gammal).
Det är spännande det här med örnarna på Omberg. Både havsörn och kungsörn ses varje år och vi väntar alla på den dag då någon av dessa pampiga fågelarter kan konstateras häcka på vårt eget berg.
Börjar vi månne närma oss den dagen nu? Hoppas det!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar