14 februari - Fågel "on demand"

Fågelskådning är en hobby med snabba lägen. Så kommer det förstås alltid att förbli med så mobila och flyktiga varelser som fåglar är.
Förr i tiden stod emellertid extra betänketid alltid till buds efter en observation man var lite undrande över eftersom rapportvägarna var långsamma, vilket innebar att eftertänksamhet och självkritik hindrade alltför snabbt ivägsända rapporter uppåt i skådarledens organisationer, vilka man annars eventuellt skulle kunna känna stor ånger för efteråt.
Idag är det skillnad, minst sagt. Allt ska ske på plats. Här och nu gäller.

Allt förväntas bli rapporterat och bokfört med omedelbarhet, för den allmäna tillgänglighetens skull, och underlaget skall vid behov därefter till ytterligare harm och nesa nagelfaras av kommittéer och experter för att kanske returneras med stämpeln "icke godkänd". Sånt kan va tufft. Det har jag känt av!



"Gulsparv utan gult" till vänster och sen en ordinär gulsparv till höger.

Igår studerade vi en stor flock gulsparvar vid ett fält oslaget vete vid Ramstad, Lars och jag. Det var långt håll och fåglarna var rastlösa och oroliga. Mitt i den ca 150 individer stora flocken uppmärksammade vi en "gulsparv utan gult". Tuben var inte med och det var som så ofta förut snabba lägen med handjagaren innifrån bilen.
Storlek och teckning passade in på tallsparv, tyckte jag. Flocken drog emellertid iväg och fler möjligheter fick vi aldrig.

Efter en alltför kort tid hemma i ateljén beslutade jag mig efter viss vånda för att redovisa observationen som "tallsparv med ?-tecken" i rapportorganet Svalan, för att ge fler fågelskådare en större chans, varefter jag med tuben åkte tillbaka för att återuppta letande efter "vitmagen" på plats.

Jag noterar då bland alla gulsparvarna också en sävsparv.
Aha, tänker jag, kanske var det den som jag på långt håll tog för en möjlig tallsparv. Så kan det vara, svaret har jag inte, men visst känns det lite "skämsigt" och nog ångrar jag lite min impulsivitet i första läget. Nåväl, det är inte mycket att göra åt så här i efterhand mer än att sända in en ny uppdaterad rapport, att bita i det sura äpplet.



Det kan alltså vara tufft att vara fågelskådare idag när allt ska ske "on demand".