Så kom den då den första vackra höstdagen. Med klar luft och klingande läten.
Den är nära känslan av en lika vacker vårdag men just ljuden är annorlunda. Gröngölingen ropar höst i skogsbacken och talgoxen strängar om sitt instrument för vintern.
Jag åker till Boet och blir bjuden på ostkaka - inte småländsk - men östgötsk. Hos Holavedens LRF-förening, och det är Anette som är ordförande där som har gjort den.
Ostkakan har, enligt professor Viveca Adelswärd vid Linköpings universitet, sitt ursprung i södra Östergötland, Tjustbygden och Vimmerbytrakten; alla platser där östgötskan ligger bäst i mun och dominerar småländskan. Och det är klart det, att det var i dessa lite fetare trakter man hade råd och utrymme för sån lyx som ostkaka. Inte i fattiga sten-Småland.
Kanske var det Astrid Lindgrens "fel", att ostkakan blev småländskt signum. Och då är det väl inte mycket att göra åt. Hon är ju nästan helig "tanten". Men rätt borde vara rätt!
Men å andra sidan. Den bästa ostkaka jag har ätit är den som min farmors syster, "moster" Naemi gjorde när jag var barn. Och det var i Rya utanför Lindesberg. Gjord på spenvarm mjölk direkt från spannen.
Men förresten, om nu rätt ska va rätt, kom min farmor och hennes syskon från Flatvarp ute på Stora Askö i Loftahammars skärgård i Tjustbygden. Och med det så är vi tillbaka igen då. Vid ursprunget!
.
Inlägg
Vilket underhållande inlägg pappa, och så fick man sig en liten historielektion också. Någon dag får du berätta för vår nya Naemi om hennes namnes delikatess.
SvaraRaderaSom du kanske läst i min blogg har även jag noterat att hösten är på ingång, trots att jag inte varit lika uppmärksam som du på ljudens skiftningar. Vilken tur att vi får träffas och kalasa även denna helg medan höstregnet smattrar mot rutan...
Kram!