Mitt i min fina illustration har det kommit in en "satellit" - en död mygga på scannerbordet.
Så är dagen här. Den dag som kallas höstdagjämning, dagen då "solens vandring" når Kräftans norra vändkrets, den dag då dag och natt är lika långa över hela jordklotet men på väg mot kortare dagar på norra halvklotet och längre dagar på södra halvklotet.
Jag vet från den tid jag var lärare (det var väldigt länge sedan nu), att det där var väldigt svårt att förklara för eleverna. Det är liksom så abstrakt. Jag gör ett försök.
Allt beror på att jorden lutar lite från ett tänkt vinkelrätt plan i förhållande till solen och sin egen rotationsaxel under årsvandringen runt denna sol och att också vi som bor i Sverige, en bra bit upp mot den norra jordpolen, träffas snett från eller mot av solens strålar; maximalt från under vintersolståndet och maximalt mot under sommarsolståndet och följaktligen "mitt emellan" eller som jag skriver i illustrationen här ovan , vänder "bredsidan mot solen" två gånger under året.
De två gånger jorden vänder "bredsidan" mot solen kallas höst- och vårdagjämning och dessa båda dagar är dag och natt alltså lika långa över hela jordklotet.
Vill man nu komplicera det hela ytterligare så måste man emellertid förstå, att ovanstående beskrivning bara är en modell av scenariot. Självklart är systemet i ständig rörelse och själva gränsen mellan från- och till är ögonblickligt minimal, ett s k limestillstånd, men för att kunna greppa och förstå det hela har den tidliga avgränsningen satts till ett dygn. Svårt?
Hur som helst, i morgon befinner vi oss i den mörka årstiden. Vi som bor norr om ekvatorn alltså. Det är skönt med variation, tycker jag.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar