5 september - Gräshoppor och liknande

.
Den gröna vårtbitarens gasellhuvud i närbild.

De långa antennerna är det som lättast skiljer den från alla arter av gräshoppa. . .

.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
. - Det var något som flög genom rummet, något stort, säger jag till Ulla en sen kväll då vi sitter och tittar på en TV-film. Balkongdörren intill mig är öppen mot natten.

- Jag såg inget, svarar hon.

- Ja, men det var nåt i mörkret, uppe vid taket, som flög tvärs över, upprepar jag. Jag såg det som en skugga liksom. Jag tror att det kom in direkt utifrån.

Så går det en bra stund. Sen börjar en vårtbitare spela. Nära. Alldeles intill. Från ett av gästsovrummen.
Vi kommer på fötter och smyger in. Stegvis närmar vi oss där den sitter i en krukväxt på fönsterbrädan och spelar så det "dånar".

Så sker det alltså att jag klart och tydligt får höra en vårtbitare även detta år.
Annars är det nästan med mig som med Zarah Leander:
"Jag kan inte längre höra syrsor". Ja, alltså inte syrsor, utan vårtbitare. Det var dem som textförfattaren menade. (Av syrsor finns två arter i Sverige. Båda tämligen ovanliga: hussyrsa och mullvadssyrsa och deras spelläten är helt annorlunda vårtbitarens).

Det där med gräshoppor och liknande kan vara förbistrande. Vårtbitare är således heller inte gräshoppor. De är släkt visserligen, både syrsor, vårtbitare och gräshoppor, men faktiskt ganska olika.
.
Den gröna vårtbitarens spelsång ligger högt i tonregistret och indikerar som ett klassiskt exempel ålderssviktande hörselorgan. Jag är där nu. Denna sensuella sensommarupplevelse går mot sitt definitiva slut. Sorgligt men sant. Snart aldrig mer.

Kärrgräshoppan, här en äggstinn hona, är en av landets största gräshoppor. Vackert rödbent och ganska flygför, trivs den i blöta ängar och myrar.

Även kärrgräshoppornas sång runt Stugan försvinner. Det finns visserligen gott om dem i gräset runt huset; det är nära till Tåkerns strandmader. Men idag hör jag dem inte längre. Hanens okomplicerade zick ... zick ... zick är inte längre en del i mina naturupplevelser. Däremot flyger de frekvent upp framför mina fötter eller flyr undan gräsklipparen utanför stugknuten under sensommartid. Så långt är allt väl.

.