Ringduvans häckning är över för i år. .Det är kyligt. Jag fryser för första gången om händerna då jag är på väg till ateljén. Igår morse var det faktiskt frost på garagetaken i området.
Under en lind vid kyrkan ligger vita äggskalsrester.
Det är rester av ett rötägg.
.
Jag spanar uppåt i grenverket och hittar ringduvans genomsiktiga boplattform. Det är över för i år, till slut, även för ringduvan, som annars håller kärleken vid liv kanske längst av alla fågelarter in mot vintern. .
Ringduvan har ju blivit en verklig stadsfågel. Det började i södra änden av vårt land för ett antal tiotal år sedan och har sen spritt sig upp med breddgraderna. Numera vankar ringduvorna omkring på trottoarer och i stadsparker nästan lika hemmastadda som tamduvorna, tillsammans med koltrastar och bofinkar.
Men tro inte att det inte också är en vild fågel; en barrskogens basblåsare, som far iväg ur grenriset med smällande vingar. Och egentligen är det så jag likar den bäst - ringduvan - som vild och fräsch representant för sin släkt.
I Ödeshög dröjde det länge innan ringduvan slutligen etablerade sig som stadsbunden häckfågel. Kanske är det fem år sedan, inte mer. Äggskalresterna är beviset på att det till sist har skett.
.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar