Vid gamla RV 50 reser sig Omberg magnifikt över Alvastra by och vidare upp mot den skarpa brant som heter Stora Klint. Spanar man dit upp ser man numera ett litet nybygge som ingår i projektet ARKNAT, vilket jag har berättat om tidigare i bloggen.
Högt däruppe på branten på Ombergs södra kant finns det nybyggda vindskyddet.
Vi i tisdagsklubben har besökt de två andra vindskydden som ingår i projektet, ett vid Svälinge vid Tåkerns norra strand och ett i vassen längs spången västerut från Naturum Tåkern.
Länkarna till läsning om dessa har du här:
Vindskyddet i vassen vid Svanshals
Häromdagen gjorde jag ett besök vid detta tredje vindskydd vid Stora Klint.
Det är en rejäl vandring för att ta sig dit, kortast är det att promenera från Almalyckan vid Turisthotellet, uppför backen och sen ta korsstigen in till höger, eller så går man från Hjässatorget längs Skjutbanevägen och svänger vänster efter någon kilometer varvid man kommer in på samma lilla grusväg bort mot Klintbranten. Detta vindskydd är på flera sätt något för den som gillar lite utmaning.
Det är emellertid värt allt besvär, vill jag lova, för från branten har man en fantastisk vy ut över slätten rakt mot söder. Jag har besökt platsen många gånger tidigare och då har man nästan garanterat fått vara ensam på den lilla gräsbacken. I fortsättningen blir det förstås annorlunda när jag nu får dela med mig av skönheten.
Sista backen ner mot själva vindskyddet är en aning brant och kan vara slipprig vid fukt.
När man sitter inne i lä för vädret kan man koppla av och njuta av allt man ser och hör. Här finns plats också för en natts vila om man får lust.
Snart kommer även ett dass att vara på plats samt en grillplats. Då blir väl allt fulländat?
Nja. Jag meddelar direkt att det här inte är en plats för räddhågade gamlingar eller spralliga ungar. Bygget är nämligen väldigt "osvenskt", med tanke på vårt annars så genomsyrade säkerhetstänk. Platsen och vindskyddet är mycket utmanande, till och med på eller kanske över gränsen till det farliga såsom det nu är placerat och utformat och jag kan inte låta bli att undra över fortsättningen.
Jag sitter på kanten och dinglar med benen över en rasbrant. Flera tiotals meter rakt under mig möter vassa hårda klippor med buskar och träd som enda fallskydd; inget räcke i sikte. Allt öppnar sig framåt-utåt och även själva rampen upp blir en liten balansutmaning. Hit skulle jag aldrig våga släppa egna eller andras barn.
Jag har talat med Jenny Carlsson, projektledare för de här tre vindskydden. Hon är själv besviken över att säkerheten inte har uppfyllts på godtagbart sätt vid Stora Klint.
- Något måste definitivt göras, säger hon. Helst hade jag sett att vindskyddet hade legat längre upp i backen, men nu är det som det är och jag funderar på om man kan bygga en barriär med räcke under nuvarande plan, någonting som fångar upp den som eventuellt råkar ramla.
Ja, ja, så väldigt genomtänkt blev alltså inte det här fina vindskyddet och tills dess allt är åtgärdat, hur det än kommer att göras, kanske rivas och göras om, rekommenderar jag att man lämnar vilda småttingar hemma.
Men för mig blev det ändå ett fint besök, men så är jag ju inte längre så vild heller. Och utsikten är ju enastående. Se själv i videon nedan:
Inlägg
Mycket fint skrivet, Gebbe! Mer diplomatiskt - än hur jag uttrycker mig... Fin film och vackra bilder.🙏🍀🌿
SvaraRadera