21 september - Höstdagjämning

Det är tjugofyra grader varmt och soligt ute denna dag av kalenderhöst, men jag far ändå inte ner till badet i Vättern. Jag känner att jag inte riktigt hinner; har viktigare beting i ateljén. Mina halvfärdiga oljor står nämligen på lut inför vernissagen den 4 november och tiden krymper i motsatt riktning mot dukarnas storlek och antal. Går det att förstå?

I vanlig ordning arbetar jag med ett gäng samtidiga verk. Nu har jag ett tiotal på väg. Kanske kommer hälften av dem i mål som önskat och det blir gott så. Jag har så det räcker.

Lite senare ... efter fem timmars arbete senare i ateljén är jag ytterligare en bit på väg. Nu har den här oljemålningen fått sitt mörker (även om fotot är på tok för underexponerat). Snart får målningen även sitt ljus! 

Men nu är jag trött faktiskt, efter tolv timmars intensivt arbete på olika sätt. Jag tror jag vänder hemåt.

Mamma och pappa 2013, under nittioårsfirandet. Foto - Satu Knape.

Annars är det mycket socialt just nu. Min käre far Acke fyllde hundra i maj och han har den senaste tiden fått för sig att det är dags att söka sig mot "ålderdomshemmet", vilket inom ( ) sagt osökt får mig att tänka på Miss Li:s trevliga låt: "Ålderdomshemmet", som jag lämpligt hörde på väg in till delflytten idag på förmiddagen. För min far är det alltså dags nu även om det sker ensamt; min kära mor Valborg dog för fem år sedan.

Idag blev källarförrådet helröjt och på måndag går det stora flyttlasset. Det är svettigt i höstvärmen.