Så var dagen inne för skörd av vårt första egna fikon.
Trädet fick vi av Emmas familj för två år sedan och det har vuxit ut till minst tredubbelt omfång sen dess. Det verkar trivas väldigt väl i vårt inglasade uterum och i våras anlade trädet fruktämnen i nästan varenda bladveck.
Jag har läst på om det där med fikonmognad i vårt land, september - oktober har angetts och undrat om det verkligen skulle komma att fungera. Jag har hela tiden befarat att karten kanske skulle stanna av i sin utveckling, torka och ramla av.
Men i söndags var det alltså dags för den första frukten. För bara någon vecka sedan hände det plötsligt att det största kartet började svälla, ljusna och tungt hänga nedåt. En röd ingång, nästan som ett sköte, öppnade sig in mot de inneslutna blommorna; en por avsedd för små steklar att tränga sig in igenom har jag läst.
Men hur det är med dessa små steklar i vårt kalla land har jag ju ingen aning om. Kanske är behovet av dessa hjälpredor vid fruktsättning bortavlat, så att fikonet klarar självbefruktning.
Ett moget, stort fikon blev det till slut och fler, säkert ett trettiotal väntar på sin tur. När vår barn- och barnbarns-skara i helgen var på plats delade vi så att alla som ville fick smaka en liten bit var.
Himlagott var det.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar