Nu dyker den upp med besked som en av de sista anländarna från tropiska Afrika - kärrsångaren - fågelsångens mästare med en repertoar som är full av härmade fågelarters röster.
Lite överallt i tåkernbygden kommer de den närmaste veckan att slå sig ner bland hundkäx, salix och bladvass för att berika området med musik.
Lyssnar på man på en sjungande kärrsångare kan man få exempel på ett femtiotal skilda fågelröster både från sommarvistet i Sverige såväl som från vintervistet i Zaire; så spännande!
En sjöng igår till och med dagtid, vilket är annorlunda för denna skymningssångare, ur en tät syrénhäck vid husknuten hos Agneta i Svanshals; märklig plats för en sån, men så var det ändå.
Igår kväll passade jag också på att stanna till vid vägkröken vid Väversunda för att ta del av en eventuell busksångare som också rapporterats under dagens lopp. Den är en nära släkting som kan vara svår att särskilja, den härmar nämligen också friskt men inte lika hetsigt och omväxlande som kärrsångaren, utan mera kontemplativt, eftertänksamt och långsamt trevande, om nu detta fågelskådarnördiga fikonspråk kan förstås.
Nu vill jag inte riktigt hålla med om bestämningen av den där möjliga busksångaren. Jag saknade hackandet och visslingarna som de brukar ha och tyckte nog att det mera lät som en ouppvärmd och trög kärrsångare. Men, jag kan mycket väl ha fel i frågan och får väl ta vägen dit igen någon gång när andan faller på - för oss båda.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar