Jag klippte gräset vid Stugan igår. Det var en vecka sedan och det var redan decimeterlångt igen. Det är knappt att man orkar med; en strandnära tomt straffar ibland. En tröst är dock beslutet vi tog i min desperation för några veckor sedan, att skaffa en robot för ändmålet hemmavid. Den tar nu hand om klippningen där. I min ålder räcker det med en plats att sköta.
Silas installerar vår robotklippare.
Men det var inte om gräsklippning jag egentligen ville fokusera på.
Förra veckan efter klippingen vid Tåkern gick jag runt och tittade på mina "nässelodlingar" i utkanterna av tomten och hittade därvid en handfull larvvävar av nässelfjäril alternativt påfågelöga.
Nya generationer är på gång vilket förstås gläder mig mycket. Jag är van att ha fjärilar runt omkring mig men just nu är det andra arter än de allra mest vårtidiga.
Larvgömme av ganska nykläckta larver av nässelfjäril. De spinner ett gemensamt skydd som de håller sig inom den första tiden, innan de i flera omgångar byter larvhud, växer till och sprider ut sig.
Nässelfjärilens larvgömme i närbild. Här ser man redan tendenser till gula markeringar mellan tornarna på larvkroppen som skiljer den från pågågelögats larver som är kolsvarta med små vita prickar.
Från nylagt ägg till färdig imago, vuxen fjäril, tar det för en nässelfjäril i runda slängar 1 månad så om ungefär tre veckor kommer de att åter glädja luftrummet vid Stugan.
Jag vill gärna uppmana mina läsare att noga kolla efter de här spåren innan man eventuellt får för sig att slå bort nässlorna, ty nog vill vi väl alla kunna njuta av vackra nässelfjärilar och påfågelögon i vår omgivning, och utan nässlor inga larver och utan larver inga fjärilar.
Det är en enkel, rak orsaksföljd som är lätt att begripa.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar