Nästan alla i vårt land av idag är bekanta med bladskärande myror från tropiska länder via TV:s alla fina naturfilmer. Mindre känt är att vi i vårt land också har bladskärande insekter, men från en helt annan familj inom stekelvärlden - nämligen ett släkte av vildbin som kallas tapetserarbin eller bladskärarbin, Megachile.
När jag gick med näsan mot backen i min nydanade miniäng i trädgården i veckan, inte mer än femtio kvadratmeter stor, såg jag ett litet vildbi landa vid fötterna och börja gnaga på bladrosetter av luktviol. Jag blev naturligtvis intresserad av det centimeterlånga lilla livet som skar ut en halvmånformad bladskiva som bars bort förankrad mellan käkarna. Biet återkom efter en kvart och började om processen och jag noterade av bladens utseende att den varit där många gånger redan.
Jag tog några foton av arbetet. Biet skar ut en lagom bit under en minut, försvann och återkom efter ungefär en kvart.
Jag tog reda på lite mer om denna lilla insekt och fann att vi i Sverige har tolv arter varav tre är sällsynta. De är ofta knutna till olika arter värdväxter, för att hämta material till sitt bobyggande och framför allt pollen av rätt kvalitet till larvmat.
Det är alltså så, att av bladbitarna bygger bihonan celler som hon fyller med pollen. Därefter lägger hon ett ägg i varje cell och försluter denna så att larven kan utvecklas där i förhoppningsvis godan ro med mat inom räckhåll.
Av ett märkligt och härligt sammanträffande fick jag någon dag senare se en fråga dyka upp i ett insektsnätverket på Facebook.
- Vad är detta? skiver Anna.
Uppropet kom från en god vän, Anna Renstad Harrius, som dessutom är närmaste granne till mig i Stugan, så här kan man tala om "att gå över ån efter vatten".
Jag hade ju spörsmålet väldigt aktuellt, kunde genast ge ett adekvat svar och samtidigt be om lov att få presentera ett par av Annas bilder i min blogg för att berätta om historien.
Stort tack från mig till dig Anna!
- Jag fann dess konstiga gröna kokonger när jag planterade om de två krukor som vi har på grindstolparna vid gården. Det såg ut att komma från samma växt i dem alla och de fanns rikligt i båda krukorna, skriver Anna vidare.
foto: Anna Renstad Harrius.
En vacker "kokong", egentligen cell som limmats ihop av honan. Hos några arter samarbetar flera honor för att kunna stävja envetna besök av parasiterande bin. Olika arter väljer olika underlag för sina cellbyggen. Själv har jag till exempel funnit en rad celler i springan under ett fönster på huset men bon placeras väldigt olika beroende på art.
Honorna hos tapetserarbin har kraftiga skärande käkar och sitter gärna med bakkroppen uppböjd i vinkel, vilket kan ses/anas på min första bild.
foto: Anna Renstad Harrius.
Honorna samlar pollen av ofta artspecifika växter genom att gnida bukens kraftiga behåring mot pollenknapparna. Varje färdig cell fylls med pollen och ett ägg läggs. I den här bilden av en öppnad cell ses bilarven "simma omkring mitt i maten".
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar