På väg till Grännabereget för en räkmacka och sen vidare till Röttle ravin tillsammans med goda vänner idag, stannade Ulla och jag till i den stora lövsalen som reser sig på båda sidor av den gamla Riksettan ungefär mitt emellan gränsbäcken och Uppgränna.
Här brukar jag nästan varje år höra mindre flugsnappare sjunga och det hoppades jag på också idag.
Då jag kliver ur bilen hör jag direkt en fågelsång som det var några år sedan som jag senast hörde; en väldigt annorlunda med inslag som subtilt liknar både trädkrypare och gärdsmyg, men, som absolut är egen, typisk och omisskännlig om man väl har lärt sig att hitta den i en brusande fågelorkester. Bäst har jag tidigare lyssnat till den och lärt mig den väl på Gotska Sandön för många år sedan.
Fågeln jag hörde är en lundsångare.
Första gången i mitt liv som jag hörde den sjunga var ändå på hemmaplan utanför Mjölby på 1960-talet. Då påträffades och artbestämdes en för landet tidig lundsångare av vännen Johan Träff. Vi alla unga fältbiologer var konfunderade och fullständiga noviser i sammanhanget och hur Johan lyckades med bedriften är nästan oslagbart skickligt.
Ibland kommer år då denna östliga fågelart når längre västerut i sin vårflyttning än annars och för ett par år sedan sjöng jag tror tre stycken på Omberg, vilka besöktes av många ornitologer, även långväga ifrån. Så sällsynt är den i vårt land att det är en fågel som alltid drar skådare och när jag idag anmäler den på Artportalen kommer det nog att väcka viss uppståndelse och nyfikenhet. Jag tror även, att det kan vara en av årets första observationer i landet för arten. Vilken lycka för mig.
Lundsångaren tillhör de små gröna sångarna i lövsångarsläktet. Den har på senare tid delats upp i flera småarter men jag tror att den jag hörde tillhör nominatarten.
Den är mycket svår att urskilja ur det täta artkomplexet, men läten och sång gör det hela betydligt lättare, och skulle man nu lyckas få se den i fält blir ett vitt vingband mycket behjälpligt.
Nu lyckades jag dock inte med detta men jag är ändå helt säker på min artbestämning av dagens lundsångare. Kanske kommer den att bekräftas snart av fler observatörer. Det hoppas jag på.
Flocken ger trygghet.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar