-Vi försökte länge, säger Karin, verkligen kämpade genom att plantera in den om och om igen. Till slut lyckades vi.
Vi står i Karin och Sverkers överdådigt rika trädgård söder om Ödeshög, med växter av alla de sorter från hela vår vida värld, och tittar ut över ett gulblått hav av sköna blomster i en frodig, skapad äng.
Det är lundkovall vi talar om.
Inte långt härifrån, vid Kråkeryds naturreservat vid Vättern, finns vilda bestånd av denna vackra blomma, en växt med många lokala namn: "Natt och Dag" och "Den svenska soldaten" är ett par exempel därpå.
Det är den fantastiska färgkombinationen med gula kronblad och blålila högblad som är slående och som fått oss att associera till det svenska, karolinerna och fanan.
Karta ur den "Virtuella Floran". Notera att förekomsten som jag berättar om vid Vätterns kust, faktiskt inte är på plats. Lundkovallen har en klart östlig utbredning utom i sydligaste delen av vårt land.
I Stockholomsområdet är den allmän överallt.
Människan försöker hela tiden förändra och anpassa sin omgivning. Full av upptäckarlusta och experimentiver är avsikten att skapa något eget och unikt. Så stretar man på med sina olika projekt i livet. Ibland blir resultaten inte så bra eller som man avsett. Ibland går allt över förväntan eller till och med över styr.
Det kan bli som att proppen går ur, en ketchupeffekt, tänker jag.
Lundkovallens utveckling i Karin och Sverkers sköna trädgård är en sådan syn för sägen, och vacker dessutom.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar