Vi gick runt Ödeshögs motionsspår denna underbara vårdag, Ulla och jag och noterade att det ännu är ganska tyst i skogen fågelmässigt sett. Det verkar vara mycket tidigare med fågelsången i tätortsnära områden och jag menar att det skulle vara värt att studera fenomenet, om det nu inte är gjort sen tidigare.
Förra veckan då jag gick runt i skogen nära Hjulsbro i Linköpings södra delar hörde jag till exempel redan ett tiotal koltrastar sjunga, flera rödhakar, bofinkar, en taltrast, ett par gärdsmygar samt mesar förstås och riktigt gott om spelande ringduvor.
Idag i skogen hörde vi sjunga under knappa tre kilometers promenad endast två svartmesar, två talgoxar, sex rödhakar, två nötväckor, en gärdsmyg samt fem bofinkar. Korpropen följde oss men inte en enda ringduva hördes och heller ingen trast.
Ännu var det bitvis frost i spåret och över skuggigt vatten låg tunn nyis.
Sorgmantelfjärilen vilar ut en stund i solen under patrulleringen.
Fem citronfjärilar såg vi dansa i solgläntorna, två sorgmantelfjärilar fladdrade runt över var sitt revir längs stigen och sen kom överraskningen - mitt livs andra observation av VIDEFUKS inträffade.
Den flög upp ett tiotal meter framför oss, lyste riktigt rävfärgad och var stor och flygig. Den landade på en stock och jag smög fram för att dokumentera den med ett foto genom telet men då lyfte den och försvann rakt upp högt över trädtopparna och var borta.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar