Jag sitter i ateljén och målar det sista på en akvarell om en sparvuggla, som bygger på en härlig upplevelse från förra våren då jag åkte upp i skymningen till Lorasjön söder om Ödeshög, där sparvugglan spelade för fullt medan solen sjönk bakom skogen. Det var en av många gånger under vårarnas lopp; en säker plats.
Jag tog några mörka, suddiga foton, dock möjliga för underlag och studium.
Än har jag inte varit där denna vår, men det finns gott om tid - ända in i april är gångbart - och jag väntar bara in den perfekta aftonen.
Detalj av akvarell - Sparvuggla.
Sparvugglespelet är ett av vårens många ansikten, en lite trolsk och ljusskygg skumraskaffär, svåråtkomlig och spännande, något man ständigt kan gå och längta efter och se fram emot.
Hästhovsblommen, den första, i dikeskanten är ett annat ansikte man ständigt vill se in i. Den går fort över i excesser och överdrifter. Det är den första sparsamma man längtar efter och nu, precis just nu, är den tiden här.
Inlägg
Hej!
SvaraRaderaVårdagjämningstid i antågande (torsdag) är det särskilt stämningsfullt och spännande gå ut och lyssna på "skogens vackraste tenor" som Hans Lidman skrev om i den fina boken Skogen kallar (1946) apropå den knubbige sparvugglan.
Och visst kallar den på människan året runt denna skog (fastän alltmer sorgligt sargad och söndertrasad), med ugglevårens alla levnadssugna röster som höjdpunkt för mig, gärna också poetiskt optimal: under isig måne...
Kul och ovanligt med sparvugglan att den jagar mest med hjälp av synen och därför kan beundras och älskas/avnjutas i skapligt/bra ljus efter gryning särskilt och hela dagarna vintertid.
Näpen, kavat och gullig är epitet som känns (kluvet) relevant ur ett allmänmänskligt perspektiv även om återhållsamhet/försiktighet är att föredra i dilemmat att förmänskliga djur.
En träffsäkert njutbar sparvuggla, väl förverkligad. Din akvarell.
Den lilla ugglans rektorsblick har alltid förundrat mig. Väl i den återspeglas en mycket osäker skolgosse.
Tack Thord för din initierade och bjudsamma kommentar om vår gemensamma lilla skogsfavorit.
SvaraRaderaJag tror det var ornitologen Håkan Delin som försökte sig på att karaktärisera uggleansikten enligt mänskliga förebilder. Din liknelse om sparvugglans rektorsblick passar väl in i sammanhanget.
Må vi ses i uggleskogen!
Gebbe