Vårdagjämning - Tänk att vi redan är där. Igen!
Det är ett ljuvligt ord. Så mycket förhoppning, ljus och skönhet ligger inbäddat i begreppet. Det är så avgörande stort och viktigt framför allt för oss i Norden. En liten lutning på jordaxeln är allt som är och som skapar förutsättningen för årstidsfenomenet och livet på jorden som det ser ut hos oss idag.
När man är ute och reser söderöver i världen och berättar att man kommer från Sverige, landet som skär polcirkeln, får man alltid frågan om kylan och mörkret.
- Är det inte kallt däruppe? Kan man verkligen bo där?
Det är svårt att redogöra för det hela.
Jag brukar berätta att Sverige är ett långt land mellan syd och nord. Vänder man Sverige upp och ner på kartan hamnar sydspetsen i Italien.
Där jag bor, säger jag, är det inte någon större skillnad mot Mellaneuropas klimat. Ibland på vintrarna har vi knappast ens snö.
Men, i norra delen av landet, fortsätter jag, är det ofta extrem kyla och djup snö vintertid. Det är så stor skillnad att det generellt inte går att berätta hur klimatet är i Sverige, bara så där.
Just nyss hörde jag på väderleksrapporten att Nikkaluokta hade 34 minusgrader i natt igen och att det kommer att falla två decimeter nysnö under dagen i Jämtland. I Skåne är våren långt kommen redan och här hos oss, i södra Mellansverige som jag brukar definiera lokalen, är det också vår; en vår som emellertid inte riktigt har bestämt sig, snön faller några tiotal mil norröver och det är nästan så, att man kan känna doften av den ända hit och ändå blommar Omberg alldeles blått av sippor.
Men, i norra delen av landet, fortsätter jag, är det ofta extrem kyla och djup snö vintertid. Det är så stor skillnad att det generellt inte går att berätta hur klimatet är i Sverige, bara så där.
Just nyss hörde jag på väderleksrapporten att Nikkaluokta hade 34 minusgrader i natt igen och att det kommer att falla två decimeter nysnö under dagen i Jämtland. I Skåne är våren långt kommen redan och här hos oss, i södra Mellansverige som jag brukar definiera lokalen, är det också vår; en vår som emellertid inte riktigt har bestämt sig, snön faller några tiotal mil norröver och det är nästan så, att man kan känna doften av den ända hit och ändå blommar Omberg alldeles blått av sippor.
Koltrastarna som aldrig övervintrade i mitt landskap när jag var barn ligger idag på femte plats i övervintringsligan bland fågelbordsfåglar. Inget är statiskt i naturen. Även klimatet rör sig.
Idag, i vårdagjäåmningens vändpunkt, hoppas jag att vintern är över för i år hos oss.
Jag förstår och håller med. Koltrasten har tröttnat på äpplen och dragit till skogs av längtan till kärlek och mask.
Och, alldeles utanför ateljédörren kravlar sig idag faktiskt en liten daggmask framåt över asfalten. Spåret leder bakåt från höstens grävarbete runt husväggarna. Nu har det kommit ett behagligt och stilla vårregn och nu är det tid för masken att söka sig vidare i livet. Den är på väg mot gräsmattan ett par meter längre fram mycket målmedvetet och jag passar på att hjälpa den på traven en smula.
Därmed är det förhoppningsvis dags att avskriva vintern för gott för i år, i min hembygd vill säga. Koltrasten kan förnöja sig. Maskarna är på plats. Allt är förberett.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar