Rent vatten har ingen färg. Och ändå!Vårhimlen som speglar sig i Stångåns vatten lyser av en färg som jag knappast finner i min låda. Med akvarell kunde jag försöka måla den tunt på ett alldeles kritvitt papper och likväl svårligen lyckas fånga denna lysande genomskinlighetens blåa färg.
.
Och trots detta är vattnet i Stångån så brunt och möljigt. Jag hänger över räcket och tittar ner på alla de tusentals små rännilar av smutsigt smältvatten som ständigt fyller på.
Vattnets egenfärg är förstås oväsentlig i sammanhanget. Det är speglingen, ytan mot himlen som gör alltihop.
Lånad fägring som så mycket annat här i livet.
.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar