20 mars - Naturfilmaren Johan Karlsson och lite om nötskrikans sång

.

Det är fuktigt dis i skogen längs åsträckningens strömmande vatten. Vi står i skydd under granar vid Disevidsån en bit upp mot skogen, nära gården Krokseryd i Holaveden. Snön är blöt, tung och djup. Varje steg är ett litet projekt. Vi rör oss försiktigt och tyst. Isen börjar släppa sitt grepp om vattnet, snön är full av barr och sönderblåst lav. Grangrenarna vispar våra ansikten då vi smyger vidare.

.

Johan spanar ut över öppningen, och säger:
.

"Där borta vid iskanten kom den upp, uttern. Jag fick bara tre sekunders spelfilm, sen försvann den igen under isen och simmade iväg nedströms."

.
En västlig lätt vårbris drar genom skogen som susar till svar, vattnet porlar och kluckar och ån har breddat sig de senaste dagarna. En isbrygga över vattnet, använd av råddjur och räv, bär inte längre. Och vi bestämmer oss för att stanna på den här sidan det svarta vattnet.

.

Att vi skulle ha tur, bara så här vid ett kort besök, att åter få se uttern, är ju förstås nästan uteslutet. Men bara närheten till djuret, ån och vildmarken ger mig vällustkänslor.
.

Med mjuk röst berättar Johan Karlsson om sitt arbete; om filmen han gör om Disevidsåns lopp från källorna där uppe i skogen bortom Bonderyd och ända ner till utloppet i Tåkern. Det ska bli en SVT-film och han har fått stipendier och projektpengar för färdigställande till år 2011.

.

"Det ska bli en film om djur och natur", säger Johan, "jag gör den i HD-format" och sen visar han mig några filmklipp på sin I-pod: de vackra kronhjortarna, uttern, bävrarna och strömstaren.

"Ännu har jag knappt lämnat skogens å, men jag har ju mer än ett år kvar att jobba på. Och efter hand ska jag dra mig neråt slätten och Tåkern. Det finns massor kvar att göra. Det känns nästan som för mycket just nu. Jag vill ha med det mesta och gärna också ett tjäderspel. Känner du till någon plats i närheten?"

.

"Nej tyvärr", svarar jag. "Det var länge sedan jag besökte ett sånt i bygden, men har du tänkt på forsärlorna vid ån ", frågar jag,"dom är ju ganska nya i vårt landskap och verkligen filmiskt vackra och trevliga och dom kan jag hjälpa dig med i stället."

.

"Absolut", säger Johan,"dom vill jag ha med."

.

Johan är en av våra mest lovande nya, unga naturfilmsfotografer, dedikerad, tålmodig och ambitös med en bakgrund helt präglad av sitt stora naturintresse. Jag är glad att jag har lärt känna honom och nu har han ju också flyttat till Ödeshög. Vi kan komma att ha mycket gemensamt Johan och jag i framtiden, är vad jag hoppas på.

.

En nötskrika börjar sjunga. Nötskrikans sång är minst sagt annorlunda. Med kluck, visslingar, hackande stackatto, glidningar, joddlingar, skrik, skrän och jamanden blir det en varierad och pauserad anrättning som är annorlunda det mesta av fågelsång, dessutom sällan uppmärksammad, skulle jag tro, även av ornitologer.

"Det låter som om vi är i tropikerna", säger Johan.