20 december - Vinterstarar

.

En vacker sparvhökhane sitter på ett byte i min trädgård.

Halv nio på morgonen och söndagstrynandet i sängen är över. Jag drar upp rullgardinen och möter en vacker vinterdag och en sparvhök i trädgården.

Han, en riktigt utfärgad gammal hane med rostrött bröst och flanker och med skiffergrå översida och två vita fläckar i nacken, sitter i häckhörnet på en slagen fågel. Han äter sig metodiskt igenom bytet, sliter av ett knippe fjädrar då och då, spanar vaksamt mellan tuggorna och balanserar ibland upp sig med utslagna vingar på de pinntunna gula benen. Jag hämtar kikaren och kameran och skådar rakt in i blodröda skarpögon.

Både Ulla och jag fascineras av upplevelsen. Jag fotograferar genom fönstret, det blir suddigt men autentiskt.

Vi sätter oss sedan vid TV-gudstjänsten från Heda, den som jag berättar om alldeles här nedan, Klockan är tio och sparvhöken har ätit färdigt. Men han sitter hopsjunken och stillar sig, länge.

När programmet är slut klockan 10:45 sitter sparvhöken ännu kvar men strax därpå är den borta och jag kan äntligen gå ut till slaktplatsen.

Bytet visar sig vara en stare.

Jag konstaterar att det är en stare, en vinterstare som är byte. Den är bara halvt uppäten. Det blev en rejäl middag för höken. Jag tänker redan nu på hur jag ska skriva i min dagbok. Ungefär så här funderar jag: " Höstens sista stare uppäten av en sparvhök i juletid".

Sen ger jag mig iväg ner mot Vättern och ut över Slätten för att finna motiv i den fantastiska vintersaga som pågår bildmässigt.

.

På en nyharvad åker vid Kälkestad rastar hundratals starar.

Vid Kälkestad ligger ett par hektar av åkern nyharvad och där finns mängder av starar, säkert ett hundratal! Jag baxnar. Detta är något helt nytt. Unikt faktiskt. Visst har jag sett ibland enstaka övervintrande starar de senaste decennierna men detta slår alla rekord i den här bygden. Det är svårt att komma åt fåglarna med kameran i skumljuset mot den svartochvitmelerade backen. Men ni får lita på mina ord att i bilden jag visar finns starar överallt och även enstaka björktrastar.

Vinterstare

Hemma i Ödeshög och på väg till ateljén passerar jag ett par dignande rönnar. Starar! Överallt i träden, på marken under dem och på taken runt omkring sitter starar. Kanske upp mot 50 stycken.

Ja jag säger då det! Vintern som årstid är verkligen annorlunda mot den vinter jag vuxit upp med. Detta med alla övervintrande starar kan jag tänka mig vara ett bra exempel på en förändring av klimatet att användas i debatten. Men å andra sidan är ju konferensen i Köpenhamn redan över till ingen nytta och utan nödvändiga resultat. Det är väl bara att börja vänja sig. Men nu förestår en flaskhals och sedan flera igen för starar och andra klimatfrontare att överbevisa. Det som sker, sker på lång sikt.

.