21 december - Vintersolstånd

.

Årets mörkaste dag.

.
Snart är den överstånden - den mörkaste dagen på året - imorgon är det i princip något ljusare igen. Det känns gott att bara veta även om det dröjer några veckor innan det märks.

Vid Åsen på Tåkerns södra strand.

Men jag måste säga, att denna midvinterdag har varit en av de vackraste jag har upplevt. Jag har rest runt i bygden och bara njutit av ljusets dramatik iscensatt av en värmebluffande vintersol med apelsinljus silande genom moln av Vättersnö. Rimfrosten har hängt både tung och sirligt över alla buskar och trädfonder, glittrande och lysande mot blåmörka horisonter.

.

Tåkerns is är stabil över de öppna ytorna men något snötäckt. Knottrorna ger ingen kärvhet, de är bara kristallanhopningar. Det är dags att ta fram skridskorna.

.

Jag har testat Tåkerns is. Vandrat säkert över öppna ytors kärnis men försiktigt och klokt undvikit snödrivor, vassar och utlopp.

.

Frost i vassvippor är vackert men dödligt.

I vassen ser det kärvt ut. Vipporna är täckta av rimfrost vilket är hotfullt mot sjöns skäggmesar, som blir blöta och förfrusna vid födöosök. Det är så vackert men för skäggmesarnas skull önskar jag snarast en rensande vind.

Här står sex havsörnar staty på isen långt ute på sjön.

Jag har stått uppe i tornet vid Glänås och spanat på havsörnar. Drygt tio individer har jag sett, vilket kan jämföras med de 29 exemplar som räknades in av Tåkerns fältstation i lördags.

..

Långt där ute ligger mängder av knölsvanar ihopträngda i minimala vakar; delvis infrusna, en del döende och andra redan döda. Havsörnarna har ett dukat bord - ett köttberg att äta ur. I den här detaljen av en större bild syns två havsörnar. Flera av de mörkgrå årsungarna av knölsvan ser ut att redan vara döda och en havsörn till vänster står mitt på högen och tar för sig.

Knölsvanarna hopträngda i minimala rester av öppet vatten har vaktats av dessa havsörnar, frusit fast och reducerats till en födoresurs.

När vakarna har blivit så här små är trängseln det enda som en tid förmår vattnet att vara öppet. Svanarna är fångade i en fälla, konditionen tryter, stressen ökar och havsörnarna är hela tiden beredda att ta för sig av den fågel som försöker ta sig upp på isen för att komma undan. Det kan faktiskt kännas makabert. Naturen är skoningslös ibland.

Knölsvanflockarnas sjungande ljud dominerar Tåkerns himmel.

Vilsna svanflockar har dragit runt i jakt på vidare vatten, tvekande tagit några extra varv över sjöns is och slutligen lämnat området söder om Ombergs sydliga udde, där ljuset har lockat.

Jag önskar varje människa att få uppleva en sådan dag som idag. Det är ranson på dem och under en livstid kanske man kan få uppleva någon handfull av denna dignitet.

.