3 december - Månen igen

.

Fullmånen igen.

Den "håller sig full" länge, tycks det mig, fullmånen. Även idag på morgonen då jag kommer till ateljén lyser den mäktigt över hustaken i nordväst och jag kan inte låta bli att ta fram kameran igen; denna gång på stativ för bättre skärpa än för bilden av igår (se nedan). Vidare har jag dragit ner bländaren för att också på så sätt få fram mera detaljer. Det är ungefär som att kisa med ögonen för att släcka ut randljuset och se bättre.

I högra kanten av bilden ser jag att skuggan är på väg, att den så kallade fullmånen är på nedan. Egentligen är det ju bara en bråkdel av en kort tid som månen är full d v s mitt i centrum är fullkomligt vinkelrätt belyst av solen från just min position på jorden. Men det är ju hårklyverier eftersom månen i sig är tämligen stor och den exakta tidsangivelsen för detta tillstånd inte kan ses i realiteten utan bara noteras matematiskt. Men "still" står det aldrig. Det har jag hört sägas ibland; precis som man kan höra om midvinter- och midsommarsolstånd.
Tror man man så har man inte förstått själva systemet.

Inget i universum står föresten stilla. Aldrig!

.

Jo, en sak till.

Månen är ju naturligtvis alltid där, full som vanligt, men olika belyst av solen. Alla föreställningar och myter om att fullmånen är ett speciellt tillstånd som påverkar oss människor på olika mystiska sätt kan därför vara lite "svåra" att förstå eller vetenskapligt acceptera.

.

Men det finns förstås en möjlighet till vidare fundering. Det är den, att månen och solen vid fullmåne befinner sig på diametralt motsatt position på var sin sida om jorden och att detta på grund av den ökade gravitationspåverkan som uppstår därvid skulle kunna ha effekt även på detaljerade tillstånd, såsom en människas nattsömn till exempel. Jag vet inte hur långt vetenskapen har kommit i en sådan inrikning. Någon annan som vet?

.