Timmen är blå så det skriker. Kylan är bitande; idag aldrig över minus tolv och under natten som gick, ner till minus sjutton.Klockan är snart kvart i fyra och det är skumt i blårasket. Under fågelbordet hoppar en ensam pilfink, vaggar omkring, rund som en boll och pillar bland vetekrosset. Han petar i maten som en "kyckling". Han är illa ute. Han har legat där hela dagen med fötterna uppdragna i magdunet. När de andra i flocken skyndat i skydd, har han legat kvar. Kylan tar sin tribut.
Inatt kommer en fågel jag känner lite att dö. Jag kan inget göra åt det.
.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar