20 september - Det är väl det lite knasiga namnet som lockar mig att berätta

I det sandiga och torra betet hos Sverker och Karin växer en svamp som heter Fnasig fjällskivling, Macrolepiota excoriata. Den är släkt med den mera kända släktingen Stolt fjällskivling, som är en god matsvamp. "Den fnasiga" går också att äta, men värdfolket värnar om den, vilket gör att vi hittar ganska många, troligen upp till ett tjugotal exemplar, som lyser tydligt vita mot gräset. 

Vita fjäll och flikar ligger halvlöst upplyfta på hatten och det är väl det som är just det fnasiga, förstår jag. Toppen är upphöjd och vackert kanelströpplad och hatten har en totaldiameter på mellan fem och tio centimeter.

Fnasig fjällskivling, akvarellskiss.

Jag läser om den i Artfakta. Livskraftig står det och enligt kartan finns den i södra Sverige upp till Svealand. I Ödeshögsbygden är den tidigare noterad med åtminstone tre fynd och jag är en av de "skyldiga".

Fnasig fjällskivling är ju en svamp som lätt kan förbigås om det inte vore för namnet. Det sticker ut en smula som något man kan skoja med om man är lagd så. Bokstäverna kan bytas ut och stavelser vändas ungefär som man kan göra med den lilla vackert svart-vit-rutiga mätarfjärilen Rutig buskmätare. Dess namn har jag roat mig med många gånger att omvandla. Minst en handfull gångbara varianter är tänkbara. Pröva själv!