Vad gör man kvällen innan höstdagjämningsdygnet, när vädret är så underbart vänt och vinden alldeles stilla?
Jo, man åker till Omberg för att se solens sista strålar försvinna bakom Hjos horisont i Västergötland på andra sidan Vättern. Bättre är så kan det inte bli.
Klockan är 19.00 sommartid. Det är höstdagjämningstid och dag och natt är lika långa över hela jordklotet, fast förstås, söder om ekvatorn torde dygnet kallas vårdagjämning. Vi står på plats vid Västra Väggars plattform, med 75 meters stup rakt under oss och en spegelblank vattenyta som vänder upp och ner på himlen framför våra fjärrskådande ögon.
Vi känner att det är ett stort privilegium att få bo i en så vacker bygd. Omberg ligger nära och branterna mot väster över sjöarnas sjö, Vättern, bjuder på otroliga scenerier. Vi kan ju inte låta bli, Ulla är lätt övertalad, och, i bara skjort- och blusärmar står vi strax där vid branten med andan i halsen. Man sväljer och suckar, betagen av skönheten. Vi är alldeles ensamma på plats när undret sker. Det gör det hela än större.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar