Jo, så heter den - Ryl, Chimaphila umbellata. En ganska egendomlig växt, på håll släkt med både pyrolor och ljung, men med ett utseende som kan förväxlas med lingonrisets. Och eftersom den växer just där, i lingonriset, på tallmoar och steniga barrskogshedar, är den mycket lätt att förbise. Fast när den står i blom, så sent som i augusti, kan den lättare avslöjas genom sin vackert spretiga, lite hängande blomklase av läckert rosa blomklockor.
Detta är den enda rylplantan vi fann idag under vårt besök.
Rylen är starkt hotad i vårt land och dessutom efter hand alltmer försvinnande eftersom barrskogar inte brinner regelbundet längre och är utsatta för kraftiga skogsåtgärder. Rylens små frön saknar frövita och växten är därför helt beroende av hjälp från svampar för att kunna gro och etablera sig.
I Östergötland är den sparsam och vi i "tisdagsklubben" känner bara till en enda plats i Ödeshögs kommun och dit är vi på väg idag; rakt in i Häradsallmänningens numera hårt tuktade skogar.
Vi kör förbi hygge efter hygge, fler för varje år och stora som sjutton. Vi hoppas att skogen där rylen växer står kvar. Platsen måste väl vara anmäld som skyddsvärd, tänker vi, men, vem vet i dessa tider. En liten oansenlig växt kan aldrig leva säkert idag hur fredad den än borde vara, det visar allt fler exempel.
På platsen har vi tidigare funnit på ett tjugotal plantor, men den här dagen är det blott en enda och det är Karin som efter mycket letande finner den, till allas vår stora lycka. Vi bestämmer oss för att återkomma nästa sommar för att göra en noggrannare inventering. Detta måste bevakas innan det kan bli för sent.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar