Jag var på väg att rensa lite i lavendelrundeln i vår trädgård häromdagen. Där finns nämligen sådant insprängt, som jag definitivt inte har planterat.
Redan för några månader sedan upptäckte jag ett rosa inslag bland blomstren och kunde glatt konstatera att det var kalvnos, Misopates orontium, ett idag alltmer sällsynt s.k. åkerogräs, släkt med lejongap bland annat.
Jag går i clinch med vår lavendelrundel. Det rosa inslaget i blomsterprakten svarar växten kalvnos för.
Det hela var så märkligt att jag naturligtvis lät växten stå kvar och jag berättade i sammanhanget också historien om det hela. Du kan läsa den här om du vill. LÄNK. Frön från kalvnosen har jag nu sparat för eftervärlden och en del av det kan jag nog erbjuda hugade spekulanter, om stort intresse finns. Hör av er i så fall.
När jag nu ändå var på gång med näsan i den lavendeldoftande rabatten noterade jag flera andra växter som på något sätt hade hittat dit utan min medvetna förskyllan.
Det kan väl bli ett trevligt lite upplägg, tänker jag, att presentera en del av det jag fann:
Sumpnoppa, Gnaphalium uliginosum, har smugit sig nästan osedd in bland lavendeln.
Länge fattade jag inte att de där lite silvrigt håriga bladen inte var lavendelns. Först när växten började blomma blev den upptäckt. Den får stå kvar åtminstone ett tag, tänker jag. Den är ju vacker i sin enkelhet framför allt så här dränkt i kristallklart regnvatten, eller hur? Man anar lite av det gula i blommorna.
Sumpfräne, Rorippa palustris, hittade jag flera exemplar av bland lavendeln.
Saftigt gröna blad i rosett har den och senapsartad är den med sin höggula blomklase. Hos oss just nu dock endast i knopp. Jag gillar skarpt det där släktnamnet på latin - rorippa.
Det måste väl ändå vara tiggarranunkel, Ranunculus sceleratus, menar jag, när jag tar fotot av växten som är på väg upp med sin bladmassa. Jag måste kanske avvakta någon vecka till för att se om där kommer några blommor som kan verifiera min artning.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar