Medan Ulla har annat för sig i Motala under tre timmar, passar jag på att göra en kort resa en bit norröver. Jag svänger in mot Djurkälla/Lemunda och åker sakta tvärs över den mäktiga sandplatån, kvarlämnad då isen drog sig tillbaka för 10 000 år sedan. Tallskogen dominerar fullt ut men längs sydlänta skärningar frodas harriset som kontrast.
Vädret är lite så där, småduggigt men vindstilla och ganska varmt. I trakten av Lemunda gård kör jag in på en skogsbilväg och parkerar. Jag traskar runt ett par kilometer längs grusiga vägar ocn noterar både gröngöling och större hackspett. Korparna ropar och kungsfåglarna klättrar i barret men mest ser jag bofinkar och bergfinkar i salig blandning över alla öppna ytor. Det är deras tid nu.
Tid är det också för svamp. Här verkar betydligt mer regn ha kommit än hemma i Ödeshögsbygden. Skogsmarken är lite gungig och våt faktiskt. Mängder av svampar sticker upp längs vägrenen. Jag plockar inget, fast suget finns. Jag ska inte hemåt än på några timmar och förresten är där inte så mycket matsvamp. Några blodriskor finner jag förvisso men mest är det skäggriska o röd flugsvamp samt lite mögliga soppar. Allt står vackrast där det är.
Jag åker vidare ner under Övralids branter genom Nedralid och akka sommarstugorna som ligger här längs den sandgrunda, nästan torrlagda Vätterstranden. jag kliver up på en svajig brygga, har storlen med mig och sätter mig att skissa utsikten ut mot öarna och det blånande Västergötland i bakgrunden.
Ett annat Vättern än det jag har hemmavid. Akvarell.
Sen är det hög tid att åka tillbaka till stan och hämta upp frugan. Tre timmar går fort ibland.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar