12 mars - En ny skavank är åtgärdad

Jag har berättat tidigare i min blogg om ett par förargliga och besvärliga skavanker som har drabbat mig under senare år, när ålderns skröplighet börjat ge sig till känna. Jag gör absolut inte detta för uppmärksamhetens skull eller för att vinna sympati, utan för att på mitt sätt försöka bidra med lite upplysning och kanske ibland ge någon lite tröst över att man inte är ensam om ett problem som dyker upp, samt också för att berätta lite om vilka åtgärder och den vård just jag erbjöds i sammanhanget.

Den 6 december 2013 berättade jag om mitt magmunsbråck. Länk

Den 8 maj 2021 handlade det om operationen av min grå starr. Länk

Den 15 oktober 2021 var det polyneuropati som var på tråden. Länk

Den här gången är det visst lite känsligare eftersom jag närmar mig intimitetssfären och jag måste nog säga att jag har funderat en extra sväng om jag verkligen vill berätta, men som jag sagt innan, se det hela som något generellt och allmängiltigt bara, så går jag härmed "all in".

Det handlar om hemorrojder. Det är ingen skitsak, ty det är ett problem som många bär på, ofta i smyg. Det drabbar kvinnor efter förlossning, människor med magproblem såsom lös eller hård avföring och många andra dessutom. Klåda, värk, blödningar, hygienproblem är saker som bland andra är kopplade till besväret. Man kan lindra med salva och "magskötsel" men i mitt fall har eländet inte velat ge med sig och till slut bestämde jag mig för att göra något åt det hela.

Runt ändtarmsöppningen finns många och stora vener som ska föra tillbaka till blodet det vatten som kommer med avföringen genom tarmarna, få den att bli mindre voluminös och torrare, vattnet skall återbrukas. Det sker mest i slutet av processen, i tjocktarmens nedre del, i ändtarmen nära anus, som effektivast. Ådrorna där, runt ändtarmsöppningen kan dessvärre ibland således växa till i omfång, inne i tarmen och hänga ut eller runt själva öppningen. Det hela är frågan om "åderbråck" helt enkelt - ett väl känt fenomen.

Exempel på yttre hemorrojder - ett åderbråck i ändtarmsmiljö (obs inte mitt eget, bara fejk!)

Jag gick till läkaren lokalt och fick remiss till lasarettet i Motala där doktor Yulia genomförde en endoskopi av ändtarmen. Jag sa att jag ville få slut på problemen jag haft i ett par decennier genom att få en operation.

Hon berättade då för mig om ingreppet, vilket inte alls var så lättvindigt gjort som jag hade trott. 

- Du kommer att ha ont efteråt, sa Yulia. Väldigt ont, i upp till ett par veckor efter operationen, som genomförs under sövning i en typ av gynekologstol. Jag skär av hemorrojderna med en värmekniv och lägger in en tampong för att minimera blödning. Jag syr inte! Det viktigaste, fortsatte Yulia, är att du fram till operationsdags ser till att din mage sköter sig bättre. Din avföring ska vara som tandkräm, varken mjukare eller hårdare, sa hon med emfas och spände ögonen i mig. 

Sen så måste du börja jobba med knipövningar. Du var rätt slapp i underlivet när jag bad dig knipa så hårt du kunde om mitt finger. Kan du tänka på det här kommner det nog att gå bra. Vi får hoppas på det bästa när vi ses igen.

Jag väntar med kanylen på plats, omklädd och klar.

Det blev i torsdags, den 10 mars, bara för två dagar sedan, som vi åter kom att träffas. Kl 11.30 var det bestämt och jag var där i god tid för omklädning, koll av EKG, blodtryck, några blodprover samt infästning av kanyl på höger handrygg med en påse tillhörig vätska.

Sjukhuskorridoren med min droppställning.

 Sen fick jag vänta ... i tre timmar satt jag i väntrummet, dressad för operation, ja ni vet, medan droppet sinade och fylldes på igen. Vad göra? Jo, koppla av, lyssna till lugn musik i mobilen samt studera sjukhuskonst.

"Fågelskådare" av Bertil Andersson. Av honom köpte Ulla och jag vårt första gemensamma konstverk ungefär 1974 på en utställning i Mjölby bibliotek; en akvarell som jag minns kostade 3 000 kr - en stor investering för oss på den tiden.

Mest sällskap, där jag satt och väntade i korridoren vid fönstret hade jag av den här oljemålningen av Helge Håkansson. Jag minns honom väl, en stilig och gänglig gammal gråhårig man som tog bussen från Motala åt olika håll med sitt måleri på fickan. Av honom har vi också ett litet verk hemma. Tänk så det kan vara.

Sen var det förstås själva den magnifika utsikten från denna höga våning; Omberg därborta i fjärran som en blå val, Vadstenas siluett, med spiror från slott och kyrka till vänster och sen solens glittriga gator i Vätterns vatten.

... Sen kom personalen. De gav mig lugnande sedativ, smärtlindring  och annat i form av piller och sen fick jag gå med vätskepåsen i handen in till operationen, där hela gänget stod uppradade och hälsade mig välkommen. Trevligt faktiskt!

- Ta nu tre djupa andetag, sa narkossköterskan.

Uppvakning, kaffe, nyponsoppa och bulle sen uppstigning inom timmen och sen var Ulla på plats och hämtade hem mig medan mörkret föll över slätten.

Idag, två dagar senare har jag lyckats leverera, på toaletten. Det var ingen skitsak det heller, ett litet mandomsprov faktiskt och därmed känner jag att det värsta nog är avklarat. Nu ser jag fram emot fortsatt läkning med tillförsikt och den befarade svåra eftervärken blev inte alls så illa som jag ställt in mig på, jag har t o m hoppat över morfintabletterna som jag fick för att kunna sova natt. Ett bra beslut!

Jag är på gång igen.