Den har gäckat oss länge - vintergäcken, Eranthis hyemalis. Den vill inte trivas i vår trädgård. Vi har prövat med knölar, frön och plantor, både ärligt inhandlade, fådda och "stulna", men inte lyckats få arten att blomstra eller ens överleva någon längre tid. Ulla har verkligen legat på att vi ska försöka om och om igen, medan jag har förklarat att vi nog har för styv lerjord alternativt för tät rotfilt i avsedda rabatter.
Vintergäck, Eranthis hyemalis.
Jag vet ju att vintergäcken vill ha lucker och fet jord och helst lite basisk sådan, alltså med högt pH-värde, vilket vi ju i och för sig har i bygden tack vare all kalk, men det där med fet och lucker återstår säkert.
Vid muren till gamla mejeriet vid Kyleberg, Tåkern
I sydligaste Sverige på mullrik jord och gärna i halvskugga av buskar och träd trivs vintergäcken förträffligt och förökar sig med frön till stora sammanhängande bestånd.
I halvskugga under träd.
Jag har förstått att i delar av Danmarks lövskogar, kan den helt ta över och kväva annat, vilket ju inte är så bra, med en sådan icke inhemsk art. Genom trädgårdsplanteringar har den spritt sig från delar av södra Europa och Främre Asien, där den är ursprunglig, mot norr och västerut och finns idag även i Nordamerika.
Vi tog en sväng neråt Tåkernbygden häromkvällen eftersom jag ville visa några praktfulla bestånd av den gula vårprimören. Då tändes åter ett hopp och en önskan i Ullas ögon. Från en dikeskant i utkanten av ett fantastisk bestånd tog vi med några plantor hem. Jag tyckte att det kunde vara okej. Dags att försöka igen alltså.
Även jag fick vara med på ett hörn.
Jag har ju gett upp hoppet för länge sedan men inte Ulla. Vi får väl se hur det går den här gången med den gäckande vintergäcken.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar