Runt femton plusgrader med braskande sol och utan tillstymmelse till vind gör dagen idag, vårdagjämningen den 20 mars 2022, till en extrem, av för mig aldrig tidigare upplevd dignitet.
Jag kan inte låta bli att njuta av kontinentalvåren som pågår och har pågått de senaste veckorna under ett stadigt högtryck rakt över Skandinavien, trots att den snabba och drastiska klimatförändringen lurar som ett lömskt moln bakom det hela. Man är ju bara människa, av känt sybaritisk karaktär visserligen, jag gillar att ta chansen när den dyker upp.
Dagen idag blev lite jobbig, så här en dryg vecka efter operationen jag har berättat om tidigare, så ikväll greppade jag möjligheten att göra något positivt av den ändå till slut; alltså for jag iväg upp till Omberg på en aftonvisit innan solnedgång med ambitionen att möjligen få se årets första körsbärsfuks, en mycket sällsynt dagfjäril, på mitt halvhemliga ställe vid Höje, där jag sett arten under snart tio år.
Årets första blommande pestskråp kunde dock inte ensam svara upp mot körsbärsfuksens krav på näring, men nässelfjärilar såg jag flera samt en citronfjäril.
Längs vägen upp mot Urbjörn blommade blåsipporna i mängd ...
... och i askdungen hade någon skrapat fram de första spjuten av ramslök ur lövmassan.
När jag kom tillbaka till bilen efter några kilometers promenad sjöng årets första taltrast, trevande och lågmält, men vackert. Även det är tidigt!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar