Nu är vi mitt i den tid då man skulle vilja stanna upp en stund för att få tid att njuta. Varje år är det samma sak, man väntar och längtar, för att plötsligt, varenda gång, bli lika fullständigt överraskad, nästan överkörd, av vårens framfart.
Omberg igår tillsammans med vännen Yngve och min far var en fullkomligt underskön upplevelse. Lövmassan färgas blå, men redan finns också vita inslag.
Skynda skynda, det ryktas att sädesärlan är nära.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar