25 mars - Nördiga insikter om några insekter och andra småkryp på Omberg

Det var en ljuvlig dag också igår då solen låg på ur en himmel så vårblå att den var omålningsbar. Och bokskogen mot berget blev i ljuset så överexponerad att den nästan var bländande. Se själv!

Vi hade träffats i den restaurerade sandiga rasbranten under Stora Klint på Omberg, där Janne tillsammans med sin entomologkompis Urban häromveckan noterade ett exemplar av den sällsynta dagfjärilen videfuks. Vi var först lite oense om artbestämningen mellan de två syskonarterna körsbärsfuks och videfuks, båda ovanliga och pampiga med sedan tidigare dokumenterad hemvist så nordligt som på Omberg.

Urban Vikenborgs bild av videfuksen är minst sagt svårartad, men Janne har lovat mig komplement så snart han får klart med överföringen från sin nya kamera till datorn. Jag återkommer alltså med en bättre bild som han har tagit av fjärilens ovansida. Men att detta är en videfuks är vi numera ändå helt överens om. 

Det är närmare tio år sedan som jag såg den arten på Omberg medan körsbärsfuksen har blivit en mer eller mindre annuell uppenbarelse.

Jan Petersons bild av Videfuks.

Jakten igår på objektet ifråga misslyckades och så gjorde även eftersök på körsbärsfuks vid min "specialplats". Man kan inte alltid lyckas men å andra sidan var det extra trevligt att kunna finna på några andra intressanta upplevelser.

I den varma sluttningen kröp mängder av svart majbagge. Stora, feta och blänkande blåsvarta kravlade de runt precis överallt i jakt på partners och sexuellt umgänge. Det finns ju så mycket att berätta om denna märkliga skalbagge och dess livscykel, men jag orkar inte börja om utan hänvisar till vad jag tidigare har berättat. Se länk. 

länk

Här är uppvaktningen mellan hane och hona majbagge ...

... och här är mötet fullbordat.

I sluttningen finns mängder med vitnande döda skal av en snäcka som har sin nordliga utpost i Ombergs bokskogar och som mycket riktigt heter Bokskosgssnäcka. 

Jag har verklingen mycket ytliga kunskaper om snäckor, men har sökt mig fram till resultatet genom Linköpingsbon Jonas Roths hemsida om snäckor och sniglar. Och nu hoppas jag förstås att jag är rätt ute. 

länk.

En stor fluga, brunt hårig med stora ögon svärmade runt överallt i sluttningen. 

Här är flugan, Tachina ursina, tillsammans med en svart majbagge

Jag tog några foton och frågade på nätet. Svar har jag nyss fått från Torbjörn Blixt som berättade om parasitflugan Tachina ursina. Hans svar gjorde mig nyfiken att gå vidare och då fann jag en fantastisk berättelse om livet för en parasitfluga. Läsvärt på engelska.

länk

Vid Höje vandrade vi runt i jakt på den där körsbärsfuksen som inte ville vara med. Vi satte oss i en underskön blåsippsglänta och inmundigade vår fika.

Som kontrast steg vi därefter in i det fuktiga mörkret i en näraliggande jordkällare. I taket såg vi omedelbart små svävande vita bollar, små luftballonger upphängda i tunt silke.

Ah! äggkokonger av Meta menardi - källarspindeln.

Första gången jag såg det här var hos lärarkollegan och vännen Solveig. Hon berättade om underliga vita bollar i taket till sin källare under huset. Jag var där, det är snart fyrtio år sedan, men jag minns det väl, det var mitt första möte med denna fantastiska spindel.

Här blev det dags igen. I taket runt omkring i sparljuset från den nu öppna dörren satt ett tjugotal mäktiga källarspindlar. Levande i totalt mörker, ätande myggor som övervintrade i en ansenlig och surrande mängd och uppenbarligen mycket trygga i sin miljö bjöd de in oss till verkliga närstudier. Ingen plats för spindelfobi - om jag så säger - men det är förstås ingenting vi lider av. Tvärtom, vi njöt!

Källarspindeln är en vacker art som du kan läsa om mera här.

länk