Vi sitter vid köksbordet med lussekatt och saffransskorpa till kaffet, Ulla och jag, medan adventsljusen skiner över bordduken.
- Akta så du inte spiller på den, säger Ulla.
Jag lovar att vara försiktig, men tar istället en närmare titt på hantverket och reflekterar en smula. Det gör man ju inte alltid, mycket bara finns där i periferin som man borde notera mycket bättre, tänker jag. Så vacker duken är till exempel och så noggrant broderad. Trots viss slitenhet är den fortfarande, efter så många kaffefläckar och tvättar, strykningar och manglingar ännu glad i färgen och glansigt trådspänd i silket och prydligt nästad på en gammeldags, slitstark lakansväv.
Juldukar, broderier, krusade örngott, antimarkasser, bonader, vepor, handdukar, grytlappar och namnade lakan säljs numera kilovis till låga priser i secondhandbutikerna. All denna gamla skaparkraft, timmar av noggrant arbete i fotogenlampors sken eller annan sparsam belysning, vad är den värd idag?
Man måste nog ha kommit upp till minst övre medelåldern eller gamlingstiden, vår ålder, innan man vet att sätta riktigt värde på allt sånt här. Vi gör det alltmer, köper in, förvaltar och använder.
Stjälkstygn, langett, kedjesöm, efterstygn, franska knutar, plattsöm, kråkspark och korsstygn var viktiga grejer en gång i tiden. Man kunde inte sitta arbetslös under skumtimmarna. Det fanns alltid något att göra. Allt skulle tas till vara, sparas och förmedlas vidare till nästa generation. Armarna i kors var säkert en förbannelse.
Tiden att njuta tycks mera vara vår andel.
Och med detta lilla kåseri om fint gammal hantverk vill jag önska er alla, kära läsare, en riktigt God Julhälg och ett Gott Nytt År!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar