En månad utan en enda timme sol, det är data som SMHI just har sammanställt och presenterat för södra och mellersta Sverige. En trist och tät molnskärm gör att man längtar efter en strimma ljus eller blå flik om än aldrig så liten.
Tur att man har sina nätverk att trösta sig med. Vi träffas, ett par vänner, varje tisdag förmiddag, färre än åtta personer, försiktigt och ansvarsfullt och om möjligt mestadels utomhus, för att ventilera aktuella ämnen i kultur & natur till en kopp kaffe med dopp. Detta är ett andningshål för trötta själar, viktigare idag än någonsin.
Senast blev det hemma hos Karin och Sverker. Färsk och nyklyvd ved låg på kaffebordet bland koppar och nybakat surdegsbröd med ost och hyvel utan spade. Det doftade äske när man satte näsan till träet. Nå? sa Sverker: Vad säger ni om gnaget och om Houdinis mysterium?
Vi bad honom berätta. Så delade han det symmetriskt fyrkluvna vedträet och undrade om vi kunde lösa gåtan med den stora mörka larvgången utan vare sig ingångshål eller utgångshål.
Det kunde vi nu inte. Jo, ingångshålet var förstås minimalt och naturligt svårfunnet, men det där andra, det ut, det som faktiskt inte fanns, kunde vi inte förklara hur vi än undersökte vedstyckena.
Det är nog larvgång av en större träfjäril, Cossus cossus, var mitt bidrag i diskussionen. Men den kryper ut från veden under sommaren och förpuppar sig i backen, så det blir ändå ingen bra lösning på mysteriet i fråga.
Den här askgrenen då? frågade Sverker och visade upp ett ganska kraftigt grenstycke med ytan alldeles söndergnagd i täta, intrikata mönster
Askbastborrars larvgnag.
Att det var någon av de ca åttio arterna i familjen "Barkborrar" var vi överens om, men här var det ju frågan om ask, så det där med granbarkborrar kunde vi lämna därhän.
Jag har redan kollat, meddelade Sverker. Det är en av arterna askbastborrar. Det finns två allmänna i landet, den fläckiga askbastborren, som lever på tunnare grenar och den svarta askbastborren på kraftigare. och jag tror att det här kan vara den senare. Båda arterna går på död eller döende ved och betraktas inte som skadedjur.
Går det att säga svart askbastborre tio gånger i snabb följd utan att kvista till det, undrar jag pinkäckt.
En kort promenad i Karin och Sverkers imponerande trädgård leder till ett litet träd med spärrväxta grenar. Längst ut på varje sitter gulbruna frukter av en kastanjs storlek. Det är en mispel, Mespilus germanica, meddelar Karin och efter vad hon har hört, är det ett måsteträd i varje ungersk trädgård. Hon berättar att de märkvärdiga frukterna plockas hårda och garvsyrerika för att sen fås att mogna till ätbarhet inomhus fram mot vintern.
- Men man måste vänta ordentligt, tills de är nästan svarta till färgen och "halvruttet" mjuka i fruktköttet. De ska finnas på plats lagom till jul i många länder sydöstut i Europa.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar