8 december - Några skisser från Vätterkust

En av dessa dunkla dagar tog jag mig ut till ljuset över Vättern. Det var grått där också förstås men ändå en aning lättare att andas. 

Vätterkust är ett sammansatt begrepp som varierar längs hela linjen från sandstränder, över klippor och branter till skog och träsk. Just vid Ödeshög är zonen väldigt okänd och mycket dramatisk. När jag flyttade hit för snart femtio år sedan visste jag inte särskilt mycket; området var verkligen något helt nytt att upptäcka och utforska. En nära vildmark helt enkelt.

Jag minns att jag för många år sedan fick tillstånd att besöka skjutplatsen vid Stora Lund mellan Ödeshög och Hästholmen, då förbjuden mark för obehöriga, och att jag baxnade över landskapets vildhet och ursprunglighet (trots varande ett militärt övningsområde). En verklig pärla.

Nu är platsen öppnad för turism genom golfbana, iordningställt bad och vandringsleder. Storheten i landskapet finns kvar men naturen börjar deppa ihop, klipporna börjar bli helt nedslitna av tusentals badgäster, golfare och vandrare som funnit sin oas. Jag vill inte missunna någon upplevelsen, men själv söker jag mig idag hellre till mindre exploaterade områden i närheten. De finns nämligen, även om än i begränsad omfattning vad gäller tillgänglighet.

Till en av mina egna oaser tog jag mig häromdagen. Det var en grå dag men med aningar av ljus, så lung, stilla och tyst, att hjärtat växlade tempo. Där satte jag mig på isslipade kala klippor och skissade direkt på medförda akvarellpannåer. Vilken tröst och lycka under blytung adventshimmel. 

Bilderna visar alltså Vätterkust och inte havsnära skär såsom man kan tro, men jag brukar ju också mestadels säga just kust, som synes, istället för strand när det gäller Vättern och detta känns helt riktigt och rätt.