Vårt spaljépäronträd, två olika plommonträd samt vårt gulrödbigarråträd blommar samtidigt i år. Kvar till senare skönhet dröjer tre olika aplar.
Bigarråträdet i full blom.
Men, jag är orolig. Det surrar inte längre bland våra blommande träd.
Jag minns de "goda" åren. De var på 80-talet och kyrkoherden i prästgården ett kvarter bort hade tre bikupor.
Då surrade det. Ordentligt! I hela trädgården sjöng det av insekter.
Kyrkoherden är en annan. Prästgården utan bikupor. De senaste åren har blivit allt tystare i trädgården, och i år verkar det nästan vara heldött på surr.
Hur jag än spanar upp i den rika blomningen ser jag intet. Här borde det vara fullt av bin av olika slag - vildbin, humlor och tambin; ett ordentligt surr av nektarsamlande.
Nu är det säkert så, att även den snartidiga blomningen kombinerat med återfall av kylig luft påverkar situationen. Detta tror jag bestämt förklarar en del av tystnaden. Men inte allt ändå.
Bitystnaden, bidöden, är välkänd och omskriven. Den finns också i vår trädgård.
Jag är orolig! Kommer vi att få några bigarråer i år, eller plommon, päron och äpplen.
Själv kan jag inte härbärgera bikupor utan risk. Jag är allergisk mot bistick. Jag vill säga det redan nu för att slippa förklara senare.
Däremot är jag inte alls speciellt rädd för eller orolig för bin som sådana, men att sköta bikupor eller ha dem alldeles nära inpå, känns för farligt.
Jag har satt upp bostäder för vildbin lite här och var i trädgården men detta räcker knappast till, så jag önskar verkligen att fler människor med bättre tolerans mot bistick än vad jag har, vore intresserade av att göra något för att förbättra situationen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar