21 maj - Somliga går med håven

.
Jag tog med lite kaffebröd, säger Sven, när han överraskande dyker upp vid Stugan, så vi sätter oss tillbakalutade och njuter en stund av tillvaron med en mugg vedspiskaffe; en angenäm paus i mitt måleri. 
Sen kommer samtalet igång. Alla berättelser om upplevelser av och i natur, som vi båda är så fulla av gör att en timma går fort.

- Det ser ut som att det är en mindre gås med i den där flocken, säger Sven mitt i alltihop och pekar på ett gäng grågäss som närmar sig över himlen.

- Ja, svarar jag ganska blasé och väldigt bortskämd med grågäss. De varierar i storlek.

Svens öga är skarpt och vaket. Det är två vitkindade gäss med i flocken! De hade jag missat på grund av slentrian.

Sven är ute med håven. Han slår några slag bland mina nässlor.
Man får inte alltid ta i för hårt, visar han, då kan innehållet istället flyga iväg. Nej, man måste smyga lite varsamt.

- Jag har håvat lite i förgätmigejen på granntomten och lite uppe i trädan vid Gottorp, säger han och visar mig röret med några småttiga baggar.
- Det är några rapsbaggar, men inte just rapsbaggar. Det finns tretton arter till, tror jag att jag minns att han säger.
(Se kommentarer nedan)

- Jag letar efter en växt och är på jakt efter en speciell vivel, fortsätter Sven berätta. Det finns nämligen en bagge som endast lever på penningört och den viveln är funnen en gång, men bara en gång och för länge sedan, strax härintill. Dit är jag på väg. Men så tänkte jag att en kopp kaffe kan han nog hinna med i stressen, Gebbe.

- När du nu ändå är här, kan du inte slå med håven borta bland nässlorna, så får vi se vad som finns där. Kanske något spännande.

Examinering. Ofta kommer luppen fram, ty det mesta är smått som dammkorn.

- Nja, vi kommer med säkerhet att finna åtminstone två arter vivlar som lever speciellt på nässlor, förbereder han mig, Sven, slår sen med håven i vegetationen, vippar upp innehållet i ett plastkar och visar mig en syn för sägen.

- Där! Ser du? En liten och en stor. 
Den lilla som ligger på rygg med snyte och ben indragna heter Nedyus quadrimaculatus och den stora, där, som börjar kila iväg heter Parathelcus pollinarius.
Båda är allmänna på nässlor.

Det är verkligen smått, det mesta som Sven sysslar med i skalbaggsväg. Han har en gedigen samling och en verkligt gedigen kunskap i ämnet; en riktig expert alltså!

Jag pillar upp den lilla viveln i handen. Den är liten som ett dammkorn bara men visar snart att den i hög grad är levande, eftersom den börjar vandra omkring på mig. Jag vrider handen för att få bättre ljus för ett foto
Och se där, nu blev det äntligen bra skärpa och också allt ljus på den lilla varelsen. Men därvid blev annat i bilden en aning suddigt. 
Men som alltid bör man ställa in skärpan på det som är väsentligt!