Det blev mycket skrivet utan illustrationer igår. Men idag kan jag kompensera för detta.
Jag sitter nämligen i bilen på väg till ett galleri i Motala då jag alldeles under Ombergs Stora klint vid Alvastra ser Peter stå parkerad vid dikeskanten med tuben riktat upp mot berget.
"Ah, förstås! I den hårdnande ostan leker örnar i uppvinden över Omberg", hinner jag tänka och stannar omedelbart bums.
Två fåglar glider runt däruppe över klippkanten på breda vingflak. Nästan lika stora är de men ändå väldigt olika. Kungsörn överst och havsörn nedanför.
- Ja, det är verkligen olika jizz, säger Peter, mellan kungsörn och havsörn.
... och jag håller med.
Kungsörnen seglar ut över oss och slätten i riktning mot Heda. Den lutar på skrå i den hårda ostvinden. En ganska ung fågel tycks det mig på de ljusa teckningarna. Troligen en fjolåring.
De seglar runt tätt ett tag men delar på sig strax och kungsörnen seglar över oss ut över slätten mot Heda men försvinner samtidigt i det bländande soldiset.
Havsörnen sveper ner längs Ombergs sydkant och försvinner i riktning mot Hästholmen. Jag hinner med att ta några flyktiga bilder.
- Jag såg 7 sånglärkor också, vid Hästholmen, meddelar jag. Mina första för i år.
- Har du kollat i Svalan? undrar Peter. Jag noterade nämligen minst 150 vid Ramstad igår. Det riktigt kryllade av dem.
- Och riktigt jobbigt blir det också, för lärkorna i morgon, säger jag och tänker på den väntade snöstormen som möjligen redan känns vara på gång med häftiga byar av snö i förtåg.
Det är en förbaskat kall vår!
Inlägg
Är det en "förbaskad kall vår" eller en helt "vanlig vår". Är våren egentligen redan här?
SvaraRaderaVi skriver in den artonde mars i almanackan, och rent historiskt kan vi inte förvänta oss vårväder, menat att det är varmt och skönt. Vipor och lärkor har ännu förmågan att vända söderut i det fall det blir ett bakslag, dvs att vintern kommer tillbaka, med snö och kyla.
Och det kommer mera av den varan, var så säker.
I skrivande stund varnas det för ett sjuhelvetes oväder på väg in mot ön, och om gudarna står mej bi återkommer jag med mina kommentarer.
Ölandsvännen
Så är det förvisso - att våren mycket väl kan vara just såsom nu och ändå kallas helt normal; det ligger inom spannet så att säga och det borde man ju vara van vid, vid det här laget (efter 67 vårar).
SvaraRaderaMen ändå - det är verkligen alldeles förbaskat kallt!! Och jag trivs inte med det, så är det bara.
Skotta på förresten. Jag förstår att det troligen vräker ner vitvara hos dig just nu.
Gebbe
Klockan är 19:05 och här finns absolut ingen snö, nästan ingen blåst och - 2,5 på termometern. Vi har mao inte drabbats av något bakslag så här långt.
SvaraRaderaKlockan 6:30 imorgon bittida ringer väckarklockan och då kanske det ser helt annorlunda ut?
Jag stänger igen för idag, efter en dag med elektrikerbesök och strul med en lysrörsarmatur från 1975, som min sambo hämtat hem från sin fars verkstad och som nu sitter i vårt kökstak. Det blev snyggt, och enormt ljust i köket, det medges. Industridesign är det som nu gäller - visste du det, Gebbe?
För att inte halka in på rena facebook-snack avslutar jag från nu.
Men till sist: Idag åt Koltrastarna 5 kg äpplen, men faktiskt fick de dela med sig av dem till en flock på 21 Sidensvansar, som kanske försåg sig med energi för sin vidare färd mot norr.
Hälsningar från Ölandsvännen
Idag c:a klockan 06:30 kom vintern tillbaka till ön. Nu är bakslaget ett faktum, det har vräkt ner snö på eftermiddagen och det driver på ganska friskt. Köpte 4 kg viltfågelblandning på Lantmännen,min sambo krävde det, det är ju synd om Gulsparvarna.
SvaraRaderaNär jag la ut fröerna nästan snubblade jag på Koltrastarna, de vägrar flytta på sig. En hane har för vana att gå ner i en kruka med buxbom, som jag spillt frön i, och han sitter kvar när jag är ute och matar. Sambon tycker att han är gullig, och därför får han ett par extra äppelklyftor serverade på hans egen matplats.
Ja, vad säger man? Vi har en gullig Koltrasthane här! Någon som har något liknade?
Ölandsvännen
Jag känner igen det du skriver. Koltrastarna som inte vill lämna maten när man kommer med mer, en gulsparv, ensam, som sitter uppburrad och sjuk så att jag nästan trampar på den, livet satt på undantag, hur det känns att det liksom räcker nu, med vintern, koltrastarna har fått vänta länge nog på att börja sjunga istället och min övervintringsförsökande rödhake är sedan länge redan död och förintad, man suckar och säger: det är värsta vintern sen 1960-talet, det kan bli nytt rekord i år, isvinter, ett för mig tidigare okänt begrepp - minusgrader hela dygnet runt i hela landet, ibland undrar man hur man står ut med detta nordliga, arktiska klimat.
SvaraRaderaSen kommer värmen en dag, trots allt, någon gång snart, och allt blir bra igen, så där extra gott som det är om våren i bygden, när våren verkligen är på riktigt.
Det är trösten - men tills dess vill man bara sucka och gräva ner sig.
Jag återkommer - till ordet "gullig". Det är nästan det värsta ord jag vet när det används fel. Och det gör det alltid när man talar om natur och miljö.
SvaraRaderaDär håller jag också med dig.