Årets första igelkott brukar ligga död på gatan; manglad, massakrerad och med sitt rosa tarmkäx utspillt över svart asfalt. Så sorgligt och onödigt varje vår att jag blir riktigt ilsk.
Men det här årets första igelkott är ännu imaginär. Jag upptäcker spåren av den från inatt på min nyvältade boulebana, i form av små glanssvarta korvar, glittrande av jordlöpares kitinpansar. Det är nästan vackert.
Välkommen ut förresten!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar